Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Langamisse sedelbunten på lampan, hoppade över ett par
lådor, fick en spark på benet och kastade sig ut genom
dörren, medan Maja storskrek.
Som en orkan följde gossarna efter honom. Bord vältes
omkull, flaskor trampades sönder, en klump figurer fastnade
i dörröppningen med virvlande armar och ben men löste upp
sig, och ut i natten stormade rallarna med Sköld i spetsen.
Det var den verkligt vilda jakten. Ett par revolverskott
smällde.
Langamisse gnodde för brinnande livet neråt Träsket. Han
hade gott försprång, och dessutom var han alldeles nykter
till skillnad från rallarna, som i början hade god fart men
som efterhand tumlade över ända, rullade runt och blev efter.
Månen hade lämnat iskällaren i fjällen och åkt upp på
himlen och satt och lyste obarmhärtigt på Langamisse.
Hem till kåken vågade han sig inte. Han satte därför kurs
uppåt banan igen. Han såg sig om. Det var bara två figurer
som fortfarande följde efter honom, och de ilade som
skuggor långt bakom honom.
Langamisse löpte uppe på banvallen så att de andra såg
honom tydligt i månskenet. Ett hämndskri höjdes genom
natten, och några skott smällde på nytt.
När Langamisse kommit bortom skärningen, där de inte
längre kunde se honom, gjorde han ett avsprång som en hare
in i björkskogen och tryckte. Om en stund stormade
skuggorna förbi bortåt banan. Det var Sköld och Lilljakob.
Langar-nisse skrattade. Löp ni, tänkte han. Jag vilar mig.
För säkerhets skull kröp han neråt banan igen och in i en
kulvert. Den var smutsig och våt, men ett präktigt gömställe.
Där låg han också och hörde hur skuggorna återvände
flåsande efter jakten, medan de anställde allehanda
hämndgiriga betraktelser över ”den där rackams falskspelaren”.
I gott och väl en timme låg Langamisse stilla inne i
kul-verten, innan han sakta och varligt vågade krypa fram. Han
låg orörlig i själva öppningen en god stund men hörde
ingenting misstänkt. Riporna krackade då och då inne i snåren
utanför och ibland bröts en kvist inne i dunklet, men det var
nog någon ren, som var ute på nattvandring.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
