Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Flera stycken kvinnspersoner snyftade högljutt. Hjort
försökte upptäcka vilka det var men såg bara en liten guldsmidd
norrman som stod alldeles i närheten förvrida ansiktet som
om han fått spasmer; men så återfick han det korrekta
uttrycket, när fanfarerna, hurraropen och kungssången följde.
Sedan förrättade bispen tacksägelse och bön, men då såg
folk inte hälften så gripna ut som under kungens tal, och
ingen enda snyftade. Tuppfjädrarna sänktes visserligen, hattar
och mössor ströks av, och alla såg hur vinden som strök
genom banhallen lekte med kungens gråa lockar, där han själv
stod barhuvad och hörde bispen tala om en ännu mäktigare
personlighet.
Bispens inlägg i ceremonin togs mer som en nödvändighet
än en behaglighet. Med vida större intresse åsågs hur kungen
utdelade ordnar och medaljer. Både Hjort och Landström fick
sin del; ingen undgår sitt öde, som Landström sade. Denna
utmärkelse mottogs också med förståelse plus några procent
avundsjuka av de talrikt församlade ban- och
järnvägstjänstemännen, men när grusningsförmän, tipparebasar och
schaktmästare klev fram och fick sina medaljer ur kungens hand,
då jublade rallarna och snöskottarna över att grannlåten föll
även bland deras egna, och Dygdiga Hansson fick sig ett
extra litet hurra av en okänd individ i närheten av Maja, som
dagen till ära sken i sidenblus, similibrosch och röd hatt med
sjögröna fjädrar.
”Det är väl att det är över!” sade Landström till Hjort.
”Det gick ju bra”, svarade Hjort och kände efter om
ordensstjärnan satt kvar på frackuppslaget. I detsamma skred
bispen och Mahera förbi.
”Är du inte hungrig?” frågade landshövdingen bispen.
Bispen svarade inte. Han gick fram till en urgammal
traslapp som stod i första ledet med stav i hand och toppmössan
nerdragen ända till ögonbrynen.
”Vad heter du?” frågade bispen.
Lappgubben öppnade de sura ögonen så mycket att en
strimma av dem blev synlig och strilade en stråle tobakssaft ur
ena mungipan.
”Det är en Rautas-lapp — Gammel-Sarri”, upplyste
landshövdingen. ”Sagoberättaren”, tilläde han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
