Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till frigörelse eller fängslande. Ut över jorden strömmar
malmen, och från livets brusande orkester tonar den igen till svar
i kanoners åska, stålpennors rassel, spisars kok, saxars klipp,
balkars dån, gasrörs sus, pansars skräll, maskiners surr och
kulors vissel. Och från skenornas järnband, som smitt
samman kulturens skröplighet, som länkat folk vid folk och land
vid land, stiger malmens mullrande, eviga, djupa underton av
miljoner vagnar, som rullar fram med människosorg och
människoglädje. Men bakom allt ljuder också Bergets sång
uppifrån vildmarken. –-
Stort och mörkt ligger Berget i natten. Alla de små husen
på sluttningen mitt emot tycks sova. Himlen är frysblå som
skummjölk.
En dörr öppnas i ett av de sista husen uppe på backen i
utkanten mot vildmarken. Drivan som hopats under natten
skjuts undan. En man stiger ut i snön. Han har skinnluvan
nerdragen över öronen och sticker händerna i kavajfickorna.
Långsamt och sömnigt pulsar han framåt. Först är han ensam
i snön och natten, men när han närmar sig de andra husen
tycks också de vakna. Dörrar öppnas, snön makas undan och
män stiger ut. En efter en kommer de knegande genom
drivorna, tysta och huttrande. Alla styr de stegen mot Berget.
På vägar och stigar tågar de mörka figurerna mot den
gemensamma medelpunkten. Somliga gäspar, ännu tunga efter
sömnen, ännu utan tankar, ledda bara av instinkten mot det som
ger dem föda. Andra grubblar redan över världsgåtorna eller
krediten hos handlaren.
De ensamma vandrarna börjar mötas. Ibland hälsar de med
en nick eller ett förfruset ord, men lika ofta sluter de sig efter
varann utan att säga något. Den förste av dem plogar snön,
och raden av tysta figurer bakom honom växer till en lång,
mörk linje som slingrar fram efter vägen. Linjen börjar svälla
ut och dela sig i nya, till en hel trupp. Flera plogar går i
spetsen. Många hundra man tågar framåt led efter led, och när
truppen passerar järnvägsspåren är den redan sex-sju man
djup. Ett par svordomar hörs. Det är några som snubblar över
rälsen. Men annars går marschen tyst och dyster genom den
mörka vintermorgonen som om det vore dödsdömda på väg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
