Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
spinna gott varmt åt en trött, fattig fan, som min högt älskade
landsman Fröding sjöng. Kan hon koka annat än karbolsyra,
Ida?” sporde Hansson med spjuvern i ögat.
”Varför skulle hon inte det?” genmälde Sköld.
”Lang beklagar sig alltid över att han inte får någon mat
hemma.”
”Han kanske glömmer att lämna hustrun pengar”, sade
Sköld.
”Och så fryser han fördömt.”
”Har han försökt med att elda?”
Dygdiga Hansson började förstå att Sköld satt och drev
med honom.
”Akta dig!” varnade han och rynkade flintskallen i otaliga
veck. ”Vi är inte att leka med.”
Sköld, som kände igen mimiken från gamla tider och
visste på pricken var han hade Hansson, skrattade godmodigt.
”Inte vi heller”, sade han. ”Nu går jag, inte därför att jag
är rädd utan därför att vi sett nog.”
Han lade pengar för kaffet på bordet.
”Du kan hälsa Snöklockan därborta att det är sista kvällen
Röda Locket hålls öppet.” Sköld reste sig. Han var så lång att
mössan skrubbade i taket när han satte den på sig.
”Spion”, skrek någon i Snöklockan. Sköld låtsades inte
höra det. Han och den andre borraren, som hela tiden spelat
den stummes roll, gick mot dörren, medan Dygdiga Hansson
satt kvar, försjunken i sorgliga tankar med armbågarna mot
knäna, förkrossad av hotet om Röda Lockets stängning.
När Sköld skulle gå ut genom dörren susade en tom
konjaksbutelj från Snöklockan genom luften, träffade honom i
ryggbastet och slog sedan mot golvet, där den rullade bort mot
en stol utan att gå sönder. Den feta kvinnan vid disken
fnittrade till. Sköld vände sig lugnt om och tog upp buteljen. Han
synade den eftertänksamt. Sedan gick han långsamt fram till
Snöklockan med buteljen i hand. Glaset i lampan borta på
disken klirrade för hans steg, och före honom gick hans
skugga, stor och fantastisk. När den nådde Snöklockans bord
reste sig föreningen på en gång. Bara Lang satt kvar i soffan
och försökte se oberörd ut, fastän Sköld märkte hur hångri-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
