Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och hår. Lappar ska vara lappar och inga konstifika
kors-ningsprodukter mellan knoddar och nomader/*
”Ja, vad har lapparna vid Abisko att göra?” frågade
Kronvall. ”Jag vet inget äckligare än turistlappar. I somras såg jag
en lapp som kastade lasso kring pinnar och ölbuteljer ute på
sandplanen framför turisthärbärget.”
”Degeneration finns hos alla raser”, förklarade Vallin.
”Men vi får inte heller glömma att Abisko är lapparnas
gamla vallplats. Där ligger rengärdsel fortfarande kvar sedan
man mjölkade renarna. Lapparna dras till Abisko av någon
hemlig makt i blodet. Århundradens vana leder dem, lockar
dem. En gång när jag var där kom Gammel-Lasse dit. Han är
dövstum som ni vet. Han ville sälja koksar och band till
turisterna. Några av oss köpte. Vi stod en tjugo stycken
omkring honom. Då kom föreståndarinnan utfarande och sade,
att Gammel-Lasse skulle gå sin väg och att han inte fick sälja
där. Han begrep naturligtvis inte ett dugg. Då skrev hon på
en papperslapp — ge dig iväg genast, annars ska jag skicka
Mahera på dig. Hon gav honom pappersbiten och pekade
bortåt. Han läste länge och omsorgsfullt. Sen tecknade han
åt mig att han ville skriva. Jag lånade honom mitt
blyents-stift. Han vätte det på tungan och skrev med raglande
bokstäver — ni har ingenting här att göra. Detta är vårt
Lappland — vårt svenska Lappland.
Han räckte henne papperet och gick. Jag tror aldrig jag
sett någon så snopen som hon. Och en italiensk doktor
Chiap-pa, en rödlätt jätte, norditalienare, som stod bredvid mig, blev
så förtjust att han bad att få den lilla pappersbiten när jag
talade om vad den lilla brevväxlingen betydde. Han stoppade
den i plånboken. Sen sprang han efter och gav lappen en
tvåkrona. Men Gammel-Lasse slängde den åt skogen. Och så
är allt häruppe. Man bara stjäl. Stjäl skog och malm. Hela
Berget är stulet från lapparna! Hela Lappland!
Civilisationens välsignelse! Med samhället som notorisk tjuv —. Vad
lever vi på annat än på stöld?–-”
I detta lämpliga ögonblick öppnades dörren till förstugan,
och handlanden Käll trädde in. Han hade vidtagit
utomordentliga åtgärder och var iförd kyrkrock, stärkkrage och ljus-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
