Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tebragdens stolthet. I stället står jag här och skakar av kyla
och känner hur dimman äter upp både hjärna och
handlingskraft hos mig. Jag skulle väl händelsevis inte ha låtit lura mig
av Lang och hans feta fraser om stordådet? Det är allt skäl
att tänka över. Jag har god tid, medan jag väntar, tänkte han.
Var stod han? På Berget. Vad var Berget? Kapitalismens
förbannelse. Det var ju pjoller. Närmast var det dimma,
iskall frostdimma, men därbakom stod Berget, han trampade
på det med sin fot, det reste sig över honom som ett spöke
inne i dimman, och under honom låg det vidunderligt med
stigorter, schakt och sovande maskiner. Förbannelse?
Nonsens! Det var ett storverk, Berget, ett äkta storverk, en
jätte-tanke i malm. Kapitalismens förbannelse? Fånigt. Därborta
bakom galleriet låg ju engelska tippen med sitt fina maskineri,
där Hjelm stod och skötte underverkens underverk. Han
kom mycket väl ihåg hur det såg ut. Det var inte en vecka
sedan han varit där för att laga skruven på det stora, liggande
hjulet av vitbok.
Nu sover det, tänkte Bjarne, men om några timmar vaknar
hela Berget. Och då börjar tippen alldeles som sist, när han
reparerat och stod och tittade. Ute blåste det orkan, himlen
spydde syndafloder. En klocka ringde. De två väldiga
drivhjulen började röra på sig. Men Hjelm rör sig inte. De fyra
runda mätarna med vita tavlor och svarta visare ger en
mystisk stämning. På den långa järnskenan löper en liten
visare alldeles ljudlöst fram från vänster till höger. För Hjelm
säger den hur vagnarna därute i den rykande orkanen löper
nerför Berget under ständigt ökad fart. Nu lägger Hjelm
handen på mästarvalsen, som ser ut som en kaffekvarn. Med
den tyglar han motorn, drivhjulen och vagnarnas rutschande
utför branterna. Hans öga vilar orubbligt på voltmätaren,
där den svarta visaren kryper framåt mot det ödesdigra talet
650, då allt kan förstöras på ett ögonblick.
Det var en man, Hjelm. Han stod som gjuten i brons.
Bjarne skakade till. Han tyckte sig se honom livslevande
framför sig, och han mindes hur våldsamt och gigantiskt allt
verkade när han kom ut ur maskinhuset och störtregnet
slutat och månskenet lyste på berget mittemot och på alla kåkar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
