Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
där satans blåsten samma evinnerliga melodi därborta i
springan i hörnet. Jag är ung. Jag vill leva. Har rätt till att
leva, jag som alla andra. Vem har sagt att jag har rätt att
leva? Det är urdumt. Ingen har rätt till att leva. Vi har bara
en rätt. Rätten till att dö. Att man lever beror mer på
tillfälligheternas nyck, således en rätt som slumpen kunde ha
berövat dig, men den andra rätten kan ingen beröva dig. Den
är din i alla skiften.
Bjarne stannade vid fönstret. Isblå himmel, snö, krokiga
dvärgbjörkar, skuggor från en massa ruckel, och därbortom
Berget i mörk silhuett, hård som klippt ur ett stycke järnplåt
med en förfrusen måne fastnitad vid övre kanten.
Bjarne skakade till. Han hungrade efter ljus, människor,
vad som helst bara han slapp vara ensam.
Om jag skulle gå på stämman, tänkte han. Om jag träffar
Lang? Än sen? Då kan jag få tala ut med honom. Man ska
inte ha några ouppgjorda affärer bakom sig. Än norskorna
då? Nå, jag har god tid. Det var inte förrän elva. Hon är nog
inte mer än tio än.
–-Skolsalen var packad med folk, och det var bara
genom att gå bakvägen som Bjarne kunde ta sig in. Luften
stod tät av allehanda ångor, och taklamporna orkade knappt
med belysningen till de sista stolsraderna.
Bjarne, som höll sig i skymundan vid den lilla dörrens
ingång, hade talarstolen snett framför sig till vänster och såg
inte mer av talaren än en hand, som då och då stack fram
och viftade som en drunknandes.
Bjarne behövde inte heller se personen. Han kände gott
igen rösten ändå. Det var skrivarn Vallin, och han hudflängde
med humor och övertygelse en del förhållanden på platsen.
Åhörarna lyssnade intensivt och sträckte hals som höns i bur
för att se talaren riktigt.
Bjarne, som hade alla ansiktena vända rätt mot sig, hade
aldrig förr sett en så brokig provkarta på ansiktstyper. Hela
Sverige fanns där. Där syntes kroksnablar och plattnäsor,
bredkindade och sugsmala, glåmbleka och brunbarkade,
kortskallar och långhuvuden, svarthåriga och lingulstottiga,
alldeles som om en massa olika raser skakats om av en ny synda-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
