Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till ett, och han slöt henne våldsamt i famn och höljde hennes
hår, mun, ögon och hela ansikte med ett regn av kyssar.
I början besvarade hon dem inte. Hon var som ett viljelöst
ting. Hon var så gränslöst lycklig att alla tankar sjönk undan
för detta härliga att bli omarmad och kysst av honom. Hans
manliga styrka, hans famntag, hans brinnande kyssar, allt
som lyfte henne bort, bedövade henne. Hon hörde bara ett
brusande för öronen. Nu var förlösningens stund kommen,
de stora isarna bräckta.
Hon blev så matt att hon måste sätta sig. Hon lösgjorde sig
från hans armar och sjönk ner på stolen. Hon tyckte hon
ville gråta. Bröstet ville brista av lycka, och när hon såg upp
mot honom där han böjde sig över henne, stod hennes ögon
längtansfullt vidöppna med en fuktig glans.
Ida tyckte nog att de var lite besynnerliga när hon kom
tillbaka med kaffebrödet, men hon var tillräckligt klok att
inte fråga Karin sedan Bjarne gått på kvällen. Men senare
hade Ida ett allvarligt samtal med Sköld inne i kammaren
om natten rörande Bjarnes möjligheter att försörja en hustru,
och då Skölds utlåtande härvidlag blev gynnsamt dröjde det
inte många dagar förrän Ida hade arrangerat förlovning
mellan Bjarne och Karin.
De första månaderna gick lyckligt, och de unga började
redan tala om giftermål, då allt helt tvärt gick sönder och
Bjarne upphörde med sina besök hos Skölds. Karin ville inte
säga orsaken. Hon grät i systerns famn och lät undfalla sig
några yttranden om att Bjarne varit brutal mot henne. Sköld
utfrågade Bjarne, och denne å sin sida svarade att alla
kvinnfolk var hysteriska.
Rätta lösningen behöll de båda unga för sig själva.
Karin sade upp sin plats som sköterska och reste hem till
Sundsvall med förklaringen, att däruppe vid Berget blev visst
alla människor tokiga av för mycket och för lite sol.
När Bjarne sedan någon gång satt och försökte klargöra
för sig hur alltsammans gått till, fann han först ingen annan
förklaring än att de ledsnat på varann. Men när han tänkt
sig riktigt djupt in i saken förstod han, att orsaken i själva
verket låg mycket djupare och, vad värre var, hos honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
