Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den yngre tapparen sade ingenting. Han började skjuta
tippvagnen framåt vårdslöst så att Lang höll på att få tårna
avklippta.
”Kors, vad ni har brått”, utlät han sig. ”Arbetar ni på
ackord?”
Tapparna svarade ingenting. De körde på med vagnen och
försvann bortåt orten.
Lang stod ensam kvar. Det dröp olustigt av väggarna, och
han fick kväljningar av röken, men ändå dröjde han. En
högst underlig förnimmelse höll på att utkristallisera sig inom
honom. Han kände en ren trängtan efter att få stanna där
trots mörkret, röken, kylan och allt. Detta var dock en del
av hans liv; där hade han spettat och bråkat, arbetat och
släpat; hur många gånger hade han inte stuckit in huvudet
genom skjutgluggen och glott efter hur malmen satt. Och
Eriksson, som åkte ner i sänket! Just genom den där
skjutgluggen. Då var Ågren lagom morsk. Och stången där till
fickan, hur många gånger hade han inte slitit och dragit i den.
Och när skotten mullrade i Berget så malmstyckena lossade
inne i orten, hur mystiskt lät det inte. Om de ville skjuta
just nu, så han kunde få höra det ljudet än en gång, då
Berget talade med sin jätteröst.
Lang gick fram till stången och liksom smekte den. Han
var så inne i sina betraktelser att han inte märkte de
återvändande tapparna med vagnen, förrän de var alldeles inpå
honom.
Lang ryckte till.
”Vet ni var Lille Johan arbetar?” frågade han för att ha
något att säga.
”Han fick hälsenan avskuren för en månad sedan av
kanten på stora skopan. Sedan gick ett borrstål genom benet på
honom, och i går krossades huvudet på honom ute på pallen,
när gråberget rasade”, sade den äldre och tog sig en pris snus.
”Ska det vara?” frågade han Lang och höll fram dosan.
Men Lang skyndade med stormsteg ut ur orten. Han var
inte säker på om han inte hörde tapparna skratta bakom sig.
”Fy tusan!” sade den äldre tapparen sedan Lang gått.
”Brasilien! Ormar och febrar, febrar och ormar. Nej tack!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
