Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig. Obeslutsamhet hörde inte till hans vanor. Han var van
att alltid våga det yttersta, men nu fann han på allehanda
skäl för att stanna hemma. SJddorna var inte smorda, bindslet
på den ena var bestämt sönder, kommunalfullmäktige hade
sammanträde på måndag kväll om nya gatan, och han
behövde nog söndagen för att sätta sig in i alla papperen.
Jag tror sannerligen jag är rädd, sade han sig själv. Det
var avgörande. Han reste sig upp.
”Jag kommer!” sade han.
Han gick in i kammaren. Nila hörde honom tala med
hustrun och passade på att blunda till. Det var bäst att sova
vad man kunde få. Det var rart varmt inne! Han nickade till
med pipan hängande i mungipan.
Han vaknade vid att Sköld rörde vid honom. Han steg
upp, ruskade på sig, jämkade ryggsäcken till rätta och fick eld
på sin slocknade pipa.
Sedan bar det iväg för dem.
Sköld som gammal rallare och norrbottning skötte skidorna
fint och höll jämn fart med Nila, som åkte före. Natten var
ljus och lugn men kall. Vintergatan slöjade himlen tvärt
över, och månskäran hade på nergående fastnat med övre
hornet kring en röd stjärna.
Föret var präktigt med lätt dammsnö på skaren, och
skidorna gled snabbt fram. Bara inne bland dvärgbjörkarna gick
det så pass långsamt att träden fick tid att skaka av sig de
snöiga grenarna på skidlöparna.
När de lämnat skogen och visslat nerför östluten på andra
sidan satte de raskare fart. Nila rände i gammalt spår, och
Sköld låg tätt efter i hälarna. Lappen stävade rätt på
ljuspunkterna borta i Jukkasjärvi, och han stannade inte förrän
de passerat byn. Då måste Sköld pusta. Nila, som såg så
oberörd ut som om han inte hade rört en lem, tog fram pipan
och tobakspungen ur bröstfickan och tände.
”Du åk bra”, sade han till Sköld. ”Mång lappa åk sämre.”
Sköld låtsades inte höra artigheten. Han var fullt upptagen
av att granska Jukkasjärvi-kåkarna bakom. Det var länge
sedan han sett dem, och han tyckte de såg ännu eländigare ut
nu. De lutade hit och dit som om de tänkte ramla i nästa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
