Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sköld ur mörkret i fönsterhörnet och någonting glänste till
i det svaga nattljuset genom fönsterrutan så pass att borraren
förstod faran och skickade skuggan tillbaka in i mörkret med
en spark, som framkallade ett ömkligt tjut.
Nila, som genast kvickt skuttat undan i mörkaste hörnet,
där mausern hängde, såg kalabaliken med figurer och bord
och stolar avteckna sig mot det grönvita fönstret. Han stod
med fingret på trycket färdig att slänga ett skott dit det
behövdes. Om inte Skölds varnande rop ljudit hade den
hoppande skuggan fått mer än nog; från varg- och björnjakterna
hade Nila dyrköpta erfarenheter av vådan av att inte vara
tillräckligt rapp i vändningarna. När tjutet ljöd förstod
emellertid lappen att det var onödigt att ödsla med skott, och han
trodde redan jakten vara över, då hans nattskarpa ögon
upptäckte en annan skugga krypa bort mot dörren.
”Akt dig, Sköld! Han kryp!”
Den krypande sprang upp men hann aldrig Sköld, ty denne
hade just sparkat upp dörren så den vräkte av gångjärnen
och backade ut med den sprattlande figuren till skydd. Han
kom lyctfdigt ut. Dörröppningen låg fri med den ljusa snön
inramad i sotsvart.
Nila knep ihop ögonen något för att se bättre. Stod inte
skuggan kvar vid väggen där, eller såg han fel? Nej, där
fanns ingen. Och alldeles tyst var det därinne. Vart hade de
andra två tagit vägen?
Svaret kom strax. Någonting skrapade till borta vid
fönstret, skuggorna avtecknade sig, rutorna och fönsterbågen
krasade till för ett våldsamt slag, och ut hoppade och rullade
de båda männen.
Snabb som en vessla slank Nila ut i snön genom
dörröppningen.
Sköld höll ännu den märkte fast i armen, och han måtte
ha skakat honom grundligt, ty den märkte hängde som en
hundvalp i borrarens hand med knäna mot snön.
Nila smög mot kåkgaveln. När han äntligen kom fram reste
han sig och började skratta. De båda skuggorna hade redan
fått skidorna på sig och löpte österut med god fart fast den
ene av dem låg ett gott styoke efter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
