Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han däruppe, den långe, brune borraren, han levde som en
hjälte och dog som en sådan — för sin tro och sin lära.
Bjarne kände sig liten och obetydlig. Han hade ingenting
att haka sig fast vid, ingenting att leva för. Han såg på Berget
och tyckte det mist sin största prydnad, Sköld. Och vad hade
inte hela gruvsamhället mist! Den trygge, lugne kämpen som
aldrig skenade iväg i fanatismens yrsel utan säker och stadig
tog ut steget fullt, när det verkligen gällde allvar, utan feghet,
utan rädsla. Nu var han fallen, den bäste utposten mot
vildmarken, när en ny värld skulle skapas här i isöknen! Och så
dumt och meningslöst stupad — för en tjuvskytts kniv —
alldeles som ett vanligt djur — inte ens fallen för en kula,
utan för ett knivhugg — i ryggen.
Vad är livet? Vad är döden? Ett skuggspel utan mening,
utan mål, utan själ.
Bjarne ryste till, där han stod.
Nej, det här duger inte, tänkte han. Jag måste gå dit upp.
Det är redan två dagar sedan han dog, och går jag inte i dag
heller får jag aldrig se honom mer.
Ida tog emot honom med flickan och hennes docka på
armen. Ögonen var röda och förgråtna, men ansiktet val
präglat av ett slags förfruset allvar.
De satte sig i ’köket.
”Jag anade det sedan länge”, sade hon till Bjarne. ”Han
sparade sig aldrig. Det var likadant på banan. Jag glömmer
aldrig när han ensam bar ner den unge ingenjörn som hängt
sig uppe på Nuolja, ända ner till baracken.”
Hon höll ett långt lovtal över mannen. Till slut frågade hon
om Bjarne ville se Sköld. Bjarne jakade. Hon öppnade dörren
till kammaren, och de steg in till honom. Ett ljus stod och
brann på byrån bakom honom. Hon tog ljuset och lyste på
honom. Han låg i sin kista med samma lugna ansiktsuttryck
som vanligt. De slutna ögonen gav bara något ännu
högtidligare åt ansiktet, och den präktiga pannan välvde sig ännu
mäktigare. Händerna låg i kors över bröstet, och Bjarne
tyckte att Sköld hade det gott.
Ida, som höll flickan på armen, makade ut ett veck på
lakanet vid huvudet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
