Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förfärligt, utan som brutit med Bjarne därför att han var
obehaglig och besynnerlig på den tiden, hon dyrkade Bjarne för
all hans överströmmande godhet och kärlek. De tyckte båda
att de bodde mitt i paradiset fast snön låg meterhög utanför
knuten och kölden knäppte i väggarna.
Idas bleka ansikte varnade emellertid Bjarne för att
glömma Sköld mitt uppe i sin lycka. Han kastade sig åter in i de
kommunala och politiska striderna, men nu kände han sig
luttrad och renad och tvivlade inte längre på var det rätta
storverket fanns att uträtta.
Dygdiga Hansson hånade honom gruvligt. Hansson, som
bitit sig fast i ungkarlslivet för alltid och älskade friheten
över allt, sådan den tedde sig för honom, det vill säga i form
av sprit och norske piker, han gav Bjarne en ordentlig
avbas-ning, när de råkades nere vid station tillsammans med några
ortdrivare.
”Haha!” började Dygdiga Hansson. ”Jaså, man har gift sig
och ska hjälpa Berget med att få en ny arbetarstam, som är
ack — ack — vad fan heter det nu igen?” —
”Acklimatiserad”, hjälpte Bjarne.
”Alldeles — acklimatiserad var det ja, acklimatiserad,
sabla fint ord, med förhållandena. Snöklockan får ingen
ringare mer, ingen som slår på malmväggarna, så det sjunger
i Berget. Jojo, man blir förståndig med åren, fördärvad. Men
Dygdiga Hansson, ser ni gossar, han är inte den som växlar
skinn med årstiderna. Han går i sitt gamla hederliga
rallare-skinn fortfarande, antingen det snöar eller regnar, solar eller
skuggar. Lang, han for till Brasilien för att få ligga på rygg
och tugga palmblad och gummi, och de andra snöklockoma
rann bort som dagsmeja i strejken. Men Dygdiga Hansson,
ser ni gossar, han ger sig inte en tum han, inte en millimeter.
Han är snöklocka fortfarande han, till domedag. Han är både
ordförande och sekreterare och kassör och mina herrar
ledamöter. Alla de andra har gett sig iväg. Och bra var det. Nu
behöver man inte hålla några sammanträden utomhus. Det
gör jag själv hemma hos mig. Herr ordförande, säger jag, jag
föreslår att kapitalistsamhället halshugges. I anseende till att
tiden är långt framskriden ska jag be, att det sker så fort som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
