Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pengar. I Stockholm hade han fått kläder och mera pengar,
och i Boden hade konduktören givit Johan en kudde att
sova på. Och nu skulle han strax vara framme.
Ute låg allt ännu vitt i månskenet, fast gryningen blekte
himmelsranden. Fjällen började växa fram, höjde sig ur snön,
nu syntes en rad ljusfläckar i väster, de försvann igen, en
rad krokiga dvärgbjörkar sprang nerhukade förbi på sidan
om banvallen, förbi drog en mörk skärning, där vagnsljuset
hoppade på stenarna och fönstrens skuggramar bräcktes
sönder, ett dån över en bro, tåget svängde och lutade till så att
Langs näsa trycktes ännu närmare glasrutan, och fram trädde
Berget hävande sig med tusenden av små, blinkande ljus mot
den bleka himlen.
Så fort tåget stannat väckte Lang pojken, tog honom på
armen och steg ur.
Allt var sig likt. Där luffade hotellets båda svarta pudlar
omkring som förklädda människor, och värden stod vid
hotelldörren med skinnluvan nerdragen över öronen och väntade på
vem han uppsluka månde. Där gick Vallin som vanligt med
röda bandet om mössan, och en lapp stod och hängde vid
stationshuset med skidor och hund som om han varit
fast-frusen.
Lang gick uppåt vägen. Allt var likadant. Tiden hade stått
stilla. Det var bara Lang som upplevat något. Han hade
dansat kring i världen, om just inte på rosor, och luktat på hav,
ormar, ananas och gula febern.
Han stod obeslutsam. Vart skulle han gå? Vem skulle han
vända sig till? Om han skulle gå till sitt gamla ställe och be
att få härbärge. Pengar hade han ännu kvar så mycket att
han var skyddad för närmaste tiden framåt, och något arbete
skulle väl alltid finnas. Märkvärdigt nog tycktes honom saken
inte så lätt som han föreställde sig den ute i Brasilien. Då
hade det bara gällt att komma hem, hem utan närmare tanke
på vad han skulle ta sig till. Det hade ingått som en självklar
sak att han skulle få arbete i Berget. Men om nu Berget
vägrade? Om där var fullt med folk? Vad skulle han då ta sig
till? Han mindes med ett visst obehag hur han knutit näven
åt direktören och Kronvall vid avresan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
