Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hel bredsida så det brakade till som om hela staden ramlat,
där plottrade mitraljöserna, där smällde lätta artilleriet —;
en förfärlig blixt, röd som ur hålet till underjorden — Pong!
dånade tornkanonen djupt nere i basen med sin
tusenpund-granat —; det knakade, bullrade och mullrade; hela Berget
stod i lågor; hundraden av skott brann av samtidigt; det
knistrade och knastrade, flammorna sköt ut som heta
blod-strålar ur det blå mörkret, glänste som gnistor från flytande
koppar, blänkte än som silver, än som guld —; där gick som
ett helt fyrverkeri på sydsidan med snurrsolar och grekiska
brännare, där dånade ännu en tornkanon till, mäktig och
stor; det pluttrade och small — så föll några skott igen,
enstaka, spridda, liksom kastade på måfå efter den flyende
fienden — en knittrande rad av mitraljöser igen — ett par
droppskott, och till sist ett och annat, med många sekunders
mellanrum, fallande slappt som sista ishaglen mot
fönsterrutan när ovädret dragit förbi.
Lang stod djupt gripen. Så hade aldrig
eftermiddagsskjut-ningen låtit förr. Han stod bara och stirrade. Berget! Berget!
Liksom stigande fram ur alltsammans, ur rökskyarna, som
drev ut ur Bergets skugga och seglade ut i månskenet, kom
en man uppför backen. Lang kände igen honom på långt håll.
Mannen stannade framför huset och tittade på Lang. Lang
gick fram till honom.
En stund stod de stilla och såg varann rätt in i ögonen.
Lang såg det ljusa, öppna ansiktet — det hade kommit något
mer beslutsamt, fast i det, men de blå ögonen var lika goda
som förr.,
”Känner du igen mig?” frågade Lang.
Bjarne log och räckte fram handen.
”Välkommen tillbaka till Sverige”, sade han.
Det började rycka i Langs ansikte, liksom om han kämpat
med något nytt, som ville födas, ville bryta sig fram.
Han kände att också han hade ett fosterland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
