Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bara den långe, tyste kassören fick då och då order inifrån
per telefon, varvid han bockade sig artigt över apparaten med
ett — ja eller nej häradshövdingen — och försvann in till
guden för att komma ut hemlighetsfullare än vanligt och börja
gräva i kassaskåpet.
Strax före elva kom Valerius. Han var välbekant för
kontorspersonalen och hälsades med förbindliga småleenden, som
han tankspritt översåg under det han fortsatte mot chefens
dörr.
Frånberg satt med en telefonlur för vardera örat när
Valerius trädde in.
”Vad du ser ut!” ropade Frånberg mellan ett par aktiebud.
”Sitt!” kommenderade han. Han nickade glatt och trösterikt
åt Valerius.
”Hur många har du köpt?” passade han in, medan han fick
ledigt från telefonerna.
Valerius pustade till föraktligt.
”Stiger de?” frågade han.
Frånberg svarade inte med detsamma. Han ringde ursinnigt
på allmänna och skrek numret 7468 — nej! 7 — 4 — 6 —
8–-idioter, tilläde han förklarande och log milt.
”De är inte framme än”, fortsatte han, ”men de kommer
snart. Ska du har några? Axelsson bjöd ut tvåhundra nyss
till tretusenfyra.”
”Hallå”, avbröt han, ”hallå — är det Oskar — jo det är
Frånberg — hur mycket har jag kvar på kreditivet–-
jaså — nitton — tack. — Tar ni mer hypotek — ja — så där
en fyra hundra stycken — skönt — räntan då — sju! —
judar! –-Ja, jag återkommer.”
Han ringde av.
”Nå ska du ta Axelssons?” frågade Valerius. ”Det är hög
tid. Klockan ett släpper vi löst ryktet om statsinköpet, och
då ska du se att de ränner i höjden.”
”Kan inte”, svarade Valerius. ”Har inga pengar.”
”Blanka tills i övermorgon då!” föreslog Frånberg. ”Ta
Axelssons tvåhundra, så gör du hundratusen till på några
timmar.”
Valerius blev ännu blekare.
”Varför tar du dem inte själv?” frågade han. Han
formligen skälvde där han satt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
