Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
virrat kaos och studsade mot den livlösa kyrkmuren dar
utanför, tung, allvarsam och full av mystik —; kyrkan och
spelhuset bredvid varann alldeles som i katolsk medeltid; det var
bara skökohuset som fattades för att göra liknelsen
fullständig —; Mäster Olofs kyrka, frigörelsens, reformationens och
reningens stora, mäktiga, stolta symbol bredvid
papperssko-jarnas flämtande och hungriga gyckelspel —. Men så vände
också kyrkan ryggen till liksom i förakt för och i förvissning
om att de där skrikande små yrfäna vid hennes fötter inte
betydde det allra ringaste för det liv, för vilket hon själv
utgjorde symbolen.
Själv stod Valerius nästan andlös och såg och lyssnade. Där
inne bakom de upplysta fönstren steg eller föll hans öde, och
inte bara hans utan hundradens, tusendens, som aldrig fick se
galningarna i dårhuset.
Jag är visst galen själv också, sade sig Valerius.
Varför står jag här och fånar? Jag hör ju ingenting klart.
Allt är bara ett surr.
Men han tog ändå ett par steg närmare för att höra bättre.
Då måtte någon av skrikhalsarna där inne upptäckt honom,
för en av dem pekade plötsligt mot fönstret.
Valerius vände skamsen ryggen till och smet ut genom
järngrindarna.
Tre herrar i päls strök brådskande tätt förbi honom. De såg
onaturligt upphetsade ut, skrattade och pratade i munnen på
varann om papper.
Valerius hörde lösryckta ord, men ändå förstod han inte vad
som hänt förrän han ett par steg längre fram alldeles
framför ingången till börshuset stötte ihop med Axelsson, som tjöt
med mistlursröst: ”Grängarna fyratusen-fyratusen. Dom är
galna, Valerius! Galna!”
I nästa ögonblick slök dimman mistluren och dess ägare.
Valerius tänkte springa efter honom för att begära
upplysningar men skämdes. Allt gick också så hastigt. En annan
röst ropade ännu mäktigare i hans inre— Vinner! vinner!
Valerius vacklade till. Det gnistrade av pengar för ögonen
på honom, och tusenlapparna dansade häxdans. Det knep till
i hjärtat så att han måste söka stöd mot pelaren vid trappan.
Där stod han en god stund, medan det brusade och susade
i huvudet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
