Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
klorna i en karl, sen äter de honom levande. De är som
spindelhonor allesammans.”
Valerius hade helst velat skaka honom av sig och bland
annat försvara sig med att Frånberg förut talat i andra
ordalag om fröken Hök, men den andre släppte varken hans arm
eller lämnade honom tillfälle att tala. Han pratade själv.
Kinderna glödde, och ögonen tycktes tränga sig mer och mer ut
ur huvudet. Valerius fick ett intryck av ett par blåmelerade
glaskulor, som tycktes kunna rulla ner på mattan när som
helst.
Frånberg fortsatte, medan han drog honom med sig utåt
de andra salongerna, där herrarna stimmade middagsglada
kring kaffet, konjaken och likörerna och där cigarröken
redan började slingra sjösjukt i blåvita slöjor mellan
dörr-draperierna.
”Ska du gifta dig, min gosse, ska det vara med en hederlig
och anständig flicka, som du kan avla barn med i tukt och
ära, intacta, förstår du, som kan stoppa strumpor, stryka och
laga mat och inte med en sådan där hermafrodit i ett
ämbetsverk, som lagt sig till med karlfasoner och lever ungkarl själv
på sitt eget lilla vis, där erotiken blivit en mekanisk
tillfredsställelse alldeles som hos oss usla karlar och inte ett medel
att betrygga kommande släkten. Nej, ge sjutton i kvinnan
nu! Här ska vi vara tillsammans. Jag ska presentera dig. Här
finns folk att göra pengar på, folk med relationer och
förbindelser. Det är många må du tro, vilkas väg till ärans tinnar
gått genom iberiska republikens middagar. Det gäller bara att
inte halka omkull på kaffebönor och bananskal.”
De fick ett par Henry Clay, kaffe och konjak, och sedan
föreställde Frånberg Valerius för en del mer eller mindre
ordensprydda herrar, vilkas namn suddades bort i intet efter
några minuter.
Herrarna drog sig mer och mer samman och förtätade sig i
lyssnande grupper till en eller annan mittpunkt, ur vilken
saftiga historier vällde fram. Damerna såg man knappast till. De
idkade sitt för sig. Endast iberiska generalkonsulinnan vågade
då och då en segeltur genom herrhavet, men den försiggick
mycket snabbt och hade i allmänhet till följd någon ny
uppsättning av frukt och dryckesvaror på byffén.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
