Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ting för mig med Anna, utan nu ska du också tränga dig
mellan mig och Signe!”
Varvid alla herrarna storskrattade.
Men Frånberg tog sin höga hatt och kastade den till väders
under ljudliga hurra, som väckte en slumrande poliskonstapel,
vilken kom fram och bad herrarna hålla sig lite tystare, en1
uppmaning som besvarades med en ringdans i snön kring den
mer godmodige än plikttrogne konstapeln. Välförhållandet
inbringade honom också en tia av Frånberg, som påstod att
han hellre satt in den hos honom än hos polisdomstolen.
Hur det var så blev Frånberg och Valerius vänner igen
och följdes åt på hemvägen. När de passerade Stureplan körde
redan de första morgonvagnarna ut till Värtan fulla med
arbetare, som skymtade genom de isfrusna rutorna.
Valerius skämdes och vek upp pälskragen, men Frånberg
orerade vitt och brett om arbetets välsignelse, tills de skildes
åt och Frånberg tog en nattskäktare för att komma hem.
Valerius gick länge och drev. Dels var han upphetsad av
allt vad han upplevat, dels visste han att det inte tjänade något
till att gå hem, då han i alla fall inte kunde få sova. Det var
inte utan att han åter längtade efter att vara springpojke i
kryddboden. Den tiden gick han på huvudet i säng och
somnade genast.
Idéassociationen hade emellertid en förunderlig verkan. Han
blev på en gång så förunderligt trött och sömnig. Han gick in
och satte sig på en nersnöad soffa i Berzelii park. När han
vaknade hade man stulit klockan och plånboken för honom.
Det var kanske ändå inte det bästa av allt att vara rik och
gå på iberiska generalkonsulns middagar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
