Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
slut måste ta i på allvar och slå honom på fingrarna
ordentligt med ett: ”Håll sig i skinnet, mussjö!”
Först när de satt sig i soffan märkte de hur trötta de var.
Från rummet bredvid hördes glada skrattsalvor av herrar
och damer och klang av glas.
”Du är visst ofta här?” sade Anna inkvisitoriskt och hotade
honom skämtsamt med pekfingret.
Han svors sig naturligtvis fri genast. Han hade aldrig förr
med sin fot varit på det stället — inte på många, många år
åtminstone, jämkade han.
”Hur så, är du svartsjuk?” frågade han och lutade sig
omkull på soffan med huvudet i hennes knä.
Hon strök hans hår sakta. Han var verkligen en vacker
karl. Hon kände sig så besynnerligt svag inför honom.
”Underligt”, sade hon, ”jag vet ännu inte vad du heter i
förnamn.”
”Erik”, svarade han.
”Erik, javisst, Erik”, upprepade hon. ”Erik — det är ett
vackert namn. Jag skulle egentligen heta Karin.”
Han uppfattade inte den kvinnliga slutledningskonsten
förrän hon började nynna:
”Och li-ten Ka-rin tjän-te på ung-a kung-ens gård.”
Hon böjde sig ner mot honom och drog honom till sig.
Han kände den fasta, runda barmen innanför klänningen
och fick svindel igen.
”Anna”, viskade han överlycklig. ”Vill du bli min?”
Hon svarade inte. Hon bara tryckte honom till sig fast, som
om hon aldrig tänkte släppa honom. Hon ville inte visa att
hon smågrät av rörelse och lycka.
Det knackade omtänksamt på dörren.
Anna släppte honom, och Erik satte sig upp med ett ryck.
”Kom in!” ropade han.
Den blekfeta trädde in med smörgåsbricka. Anna reste sig
och gick bort mot fönstret. I början såg hon ingenting, för
det skymlade ännu för ögonen, men efter en stund urskilde
hon trädgården nedanför och där bortom sjön, som gick
öppen i ett väldigt blått flak mittpå, men där isen ännu låg
fast förtöjd vid stränderna i en smutsgrå remsa med vasstrån.
Som i en dröm hörde hon Erik tala med uppasserskan. Det
kom så långt bortifrån, från en annan värld.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
