Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Å, på ingenting”, svarade han förströdd, där han satt och
rökte i soffhörnet.
Då blev hon rädd att han skulle glida ifrån henne, sprang
upp från bordet och kastade sig i hans armar så att cigarren
flög långt ut på golvet.
”Du är tokig”, sade han. ”Det blir ju eldsvåda!”
Han for upp och fick fatt i cigarren.
”Det är det jag vill”, sade hon med sin mest inställsamma
min och gick fram och sträckte armarna mot honom. Det
kunde han inte motstå, utan omfamnade henne så det
gnistrade för ögonen och hela rummet gungade.
”Har du lust att gå på Operan, så ringer vi efter en bil”,
frågade han när jordbävningen gått över.
”Tack”, sade hon, ”bara jag kan, som du har tilltygat mig.”
Hon ställde sig framför spegeln, burrade upp håret och
jämkade på sidenblusen. När han ville hjälpa till slog hon
honom på fingrarna och kallade honom tokstolle.
Det blev en förtjusande färd till staden.
Genom skogen var det mörkt och skumt, men när de kom
ut på Gärdet stod himlen glasgrön och klar och i den
blekröda västern över husen hängde redan en stor, tindrande
stjärna som ett smycke på en kvinnobarm.
De omfamnade varandra hårt i bilen.
Operan gav dem ingen annan behållning än att de fick
sitta nära varandra och trycka varandras händer under de
mörka akterna. Ingen av dem var särskilt musikkunnig, och
Toscas bloddrypande gyckel imponerade inte på någon av
dem. Men Forsell var gudomlig, försäkrade Anna.
Sedan blev det supé på Grand, och där drack de ett slags
förlovningsskål i skum. När de bröt upp stötte de på en herre
med appanna, som hälsade förbindligt på Erik utan att denne
i hastigheten kunde komma på vem det var, men sedan slog
det honom att det måtte ha varit notarien Enman, som
Frånberg rått att köpa grängare inne på Rydberg den minnesrika
dagen, då storkuppen ägt rum.
Både Erik och Anna var i sjunde himlen och hade
allehanda planer för framtiden. Valerius var i den lyckliga
omständigheten att inte äga närmare släktingar, men Anna fordrade
bestämt att en del visiter hos några av hennes skulle äga rum
nästa söndag, något som Erik lovade mycket undergivet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
