Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
golvet på teatrarna är vått ännu dagen efter det man givet
Kameliadamen. Du kanske inte heller var den rätte för henne.
Urvalet passar kanske inte.”
Efter sådana där små droppar gift mådde Valerius särskilt
illa. Han började dissekera förhållandet mellan sig och Anna,
vände och vred på fakta och misstankar och blandade till
slut samman allt så att han måste fråga henne själv för att
få frid.
Det brast löst en vinterkväll, när de satt ensamma i
kabinettet och tråkade ut varann, han rökande och hon med en
missroman.
”Hör du Anna, har du aldrig tänkt på att det är
besynnerligt att vi inte får några barn?”
Han tyckte själv att frågan lät cynisk, men kunde inte
återhålla den, kosta vad det ville.
”Jo, naturligtvis har jag det. Det vet du väl. Mitt fel måtte
det inte vara, efter vad doktorn sade.”
”Menar du att det är mitt?”
”Jag menar ingenting. Men eftersom du frågar så får jag
väl lov att svara.”
”Du kunde svara på ett trevligare sätt, tycker jag.”
”Åja, som man frågar så–-”
”Det var väl inget märkvärdigt att jag frågade det.”
”Nej, inte att du frågade, men sättet —”
Han kände oväder blåsa upp och villa falla undan:
”Låt oss för all del inte bråka om bagateller —”
”Jag har inte bråkat”, sade hon och började läsa igen.
Det var ett mycket betonat jag, som inte lämnade i
ovisshet om vems felet var.
Han steg upp och började promenera. För vart steg han
tog blev han ondare och ondare. Det måste ut, måste.
Han stannade.
”Kände du Frånberg långt före mig?”
Hennes svar kom högst överraskande.
”Du skulle inte hålla på med de där välsignade papperen
jämt. Du blir alldeles för nervös av det där spelandet. Varför
tar du dig inte för något ordentligt?”
Så tog hon boken, reste sig och seglade stolt in till sig,
medveten om att ha givit honom ett grundskott, som han
skulle minnas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
