Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Erik reste sig.
”Har du några pengar?” frågade han.
Frånberg lade ner brevöppnaren på bordet.
”Nej, inte just”, svarade han.
”Vad ska jag då ta mig till? Tror du det är deras allvar att
sälja, om jag inte löser in lånet? Kan de vara såna inpiskade
skurkar att de försöker sätta mig på det hala nu i ett nafs?
De vet lika bra som du, att får jag bara tid på mig och hinner
ordna upp sakerna, så ska jag ta in lånet i rätt tid utan ett
öres förlust för dem.”
Erik gick oroligt av och an. Detta hade han minst av allt
väntat. Följderna av en sådan omstörtning i placeringarna
kunde bli högst ödesdigra nu när alla papper föll och
bankerna helt tvärt började strypa åt krediten. Någon
överhängande fara var det visserligen inte, men affären skulle i
alla fall kosta honom uppåt hundratusen, och det var pengar
nog, även för honom. Det ena kunde dra det andra med sig,
och i tankarna såg sig Erik redan utfattig, ruinerad, tvungen
att börja om på nytt. Hans fantasi, som så gärna skenade
iväg, spelade honom som vanligt fula spratt, och han måste
använda all sin självbehärskning för att tala lugnt. Men
svårt var det, inte minst därför att Frånberg, som ändå var
den som förmedlat hela belåningen, satt där alldeles lugn och
oberörd.
En hemsk misstanke for genom Eriks hjärna. Var det där
vidundret i maskopi med banken? Försökte man bara pressa
av honom aktierna billigt för att sedan göra en lysande affär
i skumrasket bakom kulisserna?
Erik var inte alldeles utan hörsägner i sådana fall. Hade
han nu själv kört fast i smutsen och gyttjan?
Varför svarade inte vidundret utan bara satt och molteg?
Vad ruvade han på?
Frånberg måtte ha känt att det nu inte dög att tiga längre.
”Jag ska vara fullt uppriktig mot dig”, sade han. ”Juridiskt
sett har banken full rätt att sälja aktierna om du inte löser
in lånet, det är det inget tvivel om. De behöver inte hålla
några moraliska betraktelser över vad du möjligen kommer att
göra en gång, utan vad du gör nu. Det är inte utan skäl som
bankerna har så massiva stenfötter. Det är symboliskt. De
trampar ner mer än de håller uppe. Barmhärtighet passar inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
