- Project Runeberg -  Malm / 3. Spelarna /
60

(1914-1919) [MARC] Author: Ernst Didring
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vid trappan för alltid och fångade honom. Här skulle han dö,
klämd som en råtta i en fälla. I hans minne dök upp en
berättelse han läst en gång om mannen i Monte Carlo, som
sprängt banken och kom hem och lade sig i hotellsängen och
såg sänghimlen sänka sig ner över honom för att kväva
honom. Här vore just rätta döden för honom, spelaren.

Han smällde instinktivt igen plåtskrinet, slängde in det i
facket, låste och rusade upp. I trappan mötte han en gammal
gråhårig dam, som förvånad och rädd såg efter honom som
om han varit en tjuv.

När han kom hem hade det varit bud från Frånberg, att
Valerius genast skulle komma ner till honom. Valerius
tvekade en stund men gick slutligen.

Återseendet var ytterst kyligt från Valerius sida.
Kommanditbolagets chef däremot strålade av välvilja. Han
började också genast.

”Go dag, käre bror! Det var bra att du kom. Sitt för tusan,
sitt! Du behöver väl inte springa med detsamma.”

Valerius satte sig ner med rocken på.

”Jo, jag har fått en idé, en lysande idé”, fortsatte
Frånberg. ”Jag har mina skäl att tro att banken gjort som jag
trodde och behållit dina aktier. Nu ska du skriva en stämning
på mig för trolöshet mot huvudman angående den här
affären, och med den går jag upp i banken och sätter den under
näsan på herrarna.”

Frånberg skrattade belåtet. Han såg redan synen framför
sig, men Valerius stammade bara:

”Jag förstår ändå inte —”

”Jo visst, det är ju solklart. Jag säger att jag i så fall
måste instämma bankens direktion som vittne, kassadirektören
eller vem det nu blir, och så kommer naturligtvis hela
historien för allmänheten. Tidningarna ska jubla. De har alla ett
horn i sidan till våra penninginstitut. Hela allmänheten har
det också.”

”Ursäkta, men jag ser ändå inte hur det ska hjälpa mig.”
”Men käre gosse, förstår du inte att banken kommer att
dra in svansen mellan benen och bjuda förlikning,
kompromiss. Alla rättsväsendes innersta kärna är att få parterna att
förlikas. De blir rädda för skandalen, förstår du. Jag är inte
alldeles utan försänkningar i banken, ser du, och man har

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:48:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/edmalm/3/0060.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free