Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hos sömmerskan. Men vad menade Frånberg med sitt ”hälsa
frun”? Var det för att vilseleda? Han hade riktigt skrattat i
telefon. Sömmerskan? Inte gick man till sömmerskan vid den
tiden? Vad hade hon för sömmerska? Nå, det var lätt att se
på räkningarna. Det fanns tillräckligt många.
Han rev upp en av skrivbordslådorna i feber och började
leta. Naturligtvis Augusta Lundin. Tänk att han kunnat
glömma bort det. Där tog hon ju alltid sina klänningar.
Jag måste vara lugn, sade han sig. Han ringde till Augusta
Lundin och frågade om han kunde få träffa fru Valerius.
Nej, fru Valerius hade inte varit där i dag. Men hon skulle
komma i morgon. Vem var det som frågade? Var det något
med klänningen?
”Nej tack!” Valerius skälvde lätt på handen när han lade
tillbaka mikrofonen.
Jaså, hon var inte där! Lugn, lugn, viskade en röst inom
honom. Du ska inte vara dum. Hon har gått någon
annanstans. Blivit förhindrad. Jungfrun kanske har hört fel,
missförstått. Kanske det var i morgon.
Han satt stilla ett par minuter och bara stirrade framför
sig. Inne i hans hjärna kändes en underlig kyla, som spred sig
neråt ryggraden. Och mörkt syntes allt omkring. Det var
precis som om man blåst ut ett stort, skinande ljus.
Plötsligt kastade han sig över riksapparaten vilt, som om
han störtat sig över ett byte, och ringde till Frånbergs
bostad.
Det dröjde en god stund innan någon svarade där. Till slut
hördes Frånbergs röst.
”Ja, vad är det?”
”Det är jag, Valerius.”
”Kors, är det du, käre bror!”
”Ja, jag ville bara fråga om du ville gå med ut och äta
middag med Anna och mig?”
Svaret dröjde, och Erik inbillade sig att han såg ett livligt
minspel mellan Frånberg och en annan person.
”Tack du, men det är omöjligt i dag. Jag är bortbjuden
förut.”
”Ja, jag glömde att säga det alldeles nyss, när du ringde
från —” Erik gjorde en avsiktlig paus ”— kontoret.”
”Jaså.”
3 — Spelarna
65
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
