Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Ja, det var bara några små ändringar.”
Hon strök upp håret framför spegeln. Vid rörelsen
avtecknade sig hennes fylliga barm i profil för Erik, en barm i
grått råsiden och lätt urringad.
Gud! vrålade det i hans inre.
Han sparkade på sig galoscherna våldsammare än han
behövde men sade så lugnt han förmådde:
”Då ska du * väl dit och prova i morgon igen?”
Hon hörde på tonen att någonting var på tok.
”Vad menar du?” kom det snabbt och vasst från henne.
De tvärvände mot varandra och stod och stirrade som två
vilda djur, hon med en blodsky över ansiktet och han blek;
han höll krampaktigt i dörrhandtaget, där han nyss lagt
handen. I detta ögonblick skulle de ha kunnat mörda varann,
kasta sig över varann, och slita sönder varann i rasande
bett, ursinniga över att ha blottat sig och fyllda av länge
sammanspart hat av årslånga lidanden, av knappnålsstyng de
inte låtsats om, av alla förödmjukelser som de tåligt svalt
bakom glasväggen, som skilt dem åt. Men nu hade glasväggen
rämnat och heta vågor av ursinne och svartsjuka slog
obehindrat mot varann.
”Vad jag menar?” tog Erik i hårt. Han förargade sig själv
över att han inte kunde hitta på annat än att tugga om vad
hon sagt, och det gjorde honom ännu ondare.
”Jag vet inte varför du inte stannade med detsamma hos
Frånberg, för alltid”, fräste han till, medan mungiporna drogs
upp av ilska. ”Eller kanske du vill neka?”
Hon hade blivit lika blek som han, och hennes röst var
inte stort skönare än hans när hon svarade:
”Varför skulle jag det! Jag är väl lika fri som du.”
”Ja, men jag säger inte att jag går till skräddarn, när jag
går någon annanstans.”
”Nej, för jag frågar dig inte vart du går.”
”Är det bara det som skiljer?”
”Varför ska jag vara bättre än du?”
Han såg på henne nästan som om han var vansinnig.
Dörrlåset skakade under hans hand. Han tordes inte släppa det,
för då visste han inte vad han gjort.
”Därför att du är kvinna”, pressade han fram.
Hon skrattade till, kort, hånfullt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
