Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Frånberg, som rått alla andra att sälja men själv höll på
papperen, magrade hastigt av ilska och grämelse. För en
gångs skull hade han räknat fel. Han hade trott att allt skulle
driva över. Han måste lägga upp sin fina ångjakt, och
vasaorden, som dumpit ner på honom till tack för en eller annan
mystisk gåva bakom kulisserna, beredde honom ingen glädje
längre i detta fräckhetens tidevarv. Men tjurhöll sina papper
gjorde han, ty trots allt trodde han att kapitalet skulle segra.
Han laborerade med accepter och lån och höll sig uppe i
pappershavet, sparkande med händer och fötter, halvkvävd
och med drunkningssymptom i halsen. Två gånger hade han
till och med förnedrat sig till att ringa till sin ”käre bror”
Valerius och bett om en handräckning men fått nej.
Notarien med aphuvudet beredde honom också en
obehaglig överraskning genom att en dag infinna sig på
banditbolaget Polcirkeln och grundligt skälla ut chefen inför alla de
underlydande och hota med att skicka polisen på såna där
storskojare, pappersbanditer, som lurade folk både med att
köpa och sälja. Aphuvudet var så ont att det till slut fick en
nervkris på banditbolaget, som i gråtkonvulsioner under skrik
om att det var ruinerat, och måste stärkas med ett glas
kon-jag av Frånbergs allra finaste, som han var nog ädel att
lugna aphuvudet med trots de svåra beskyllningarna.
På morgonen nästa dag fick Frånberg den andra skrällen.
Portvaktsfrun i hans hus kom uppstörtande till honom och
skrek att hennes man hängt sig för de där rysliga papperens
skull, och hon ställde Frånberg till ansvar inför Gud och alla
människor, för att han och ingen annan var orsaken till att
hennes älskade Syrén hängt sig. Det var en mycket, mycket
obehaglig historia för husägare Frånberg, ty fru Syrén hade
en gäll och stark röst som hördes i våningarna både ovanpå
och inunder, och hon skulle nog inte heller försumma att
senare brodera ut hur ”den där uslingen där uppe” dödat
hennes stackars älskade Ivar, som var så snäll och god och
bara låtit lura sig av ”en skurk” att köpa de där rysligt
farliga papperen. Hon var så upptagen av sin smärta och sorg
att hon alldeles glömt bort sin ömtåliga ställning som
port-vaktsfru i huset, något som Frånberg inte försummade att
upplysa henne om innan hon gick.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
