Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sättas i rörelse, och han nekade inte till att det hela skulle
sett annorlunda ut om han själv ställt sig i spetsen, om hans
kraft, hans energi och framför allt hans hänsynslöshet, som
han nogsamt kände till utan gumman Syréns påpekande,
velat utveckla sig i hela sin glans här bland folket. Han dömde
i den felaktiga tron att han nu kände arbetarrörelsen. Han
inbillade sig att allt var lika från stenplattorna nere i hallen
och till taket, där han sett den röda fanan fladdra. Han
förstod inte att han bara kommit till periferin och att han inte
skulle nå centrum på det viset, i maskeradkostym. Därför gick
han därifrån i tron att han nu skådat vidundret och kände
det utan och innan. Han var högst belåten. Det vidundret
skulle aldrig bli farligt. Politiker var han inte mer än till
husbehov, mest därför att det inte intresserade honom. Om det
var blått, rött eller grått som stod i spetsen för riksdagen
angick honom inte annat än i den mån det bidrog till att
röra upp stormar på pappershavet.
Nu har jag min skuta i hamn, här segrar kapitalet, tänkte
han när han gick ut genom glasdörrarna.
Det var kyligt och stjärnklart. Han drog ett par glada och
djupa andetag. Folket som massa luktade inte gott.
Utanför stod några grupper och diskuterade lågmält
situationen, och mittemot på trottoaren vaktade ett par
poliskonstaplar. En av dem gäspade.
Vid sidan av porten strök Frånberg förbi ett ansikte som
han kände igen. Det var Rundkullen. Han stod med ansiktet
något uppåt, stirrade liksom mot stjärnorna och med händerna
i rockfickorna som om han frös.
”Jaså, har ni inte kommit längre?” sade Frånberg och
stannade.
Rundkullen svarade inte. Hans tankar var visst lång borta
över Norra latins tak. Han ser hungrig ut, tänkte Frånberg.
Inte kunde han bli mätt av att stå där och tugga stjärnor.
”Vad menade ni med det bästa, som ni talade om?” frågade
han.
Rundkullen kom tillbaka till jorden, skakade till och
svarade långsamt och tydligt:
”Om jag hade tid och ni hade tid och världen inte vore
full av dårar tror jag att vi båda två skulle kunna bli kloka
på det.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
