Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon hoppade över. Det var bara siffror — siffror —
cour-tage — stämpel — likvid i Stockholm —
”Jaså, du har börjat igen? Jag tyckte du sade att du slutat.”
Hon lämnade tillbaka papperet till honom. ”Är det inte farliga
tider att köpa papper i nu?” tilläde hon.
”Farliga?” upprepade han. ”Jo, visst är de farliga. Jag har
inte heller köpt några.”
Han lät helt förtrytsam.
”Jaså”, sade hon och begrep ingenting.
Han försökte förklara, och då förstod hon så mycket som
att Frånberg var en fullständig skojare, någonting som hon
aldrig tvivlat på. Erik hade visst inte köpt hundra grängare.
Alltihop var bara ett av de vanliga mäklareknepen, men nu
skulle de få se på annat. Han var visst inte villig att finna
sig i vilka skurkaktigheter som helst, och om han så skulle
riva upp himmel och jord så skulle han väl till slut få fast
den där uslingen Frånberg.
Hon frågade vad han ville göra och rådde honom att akta
sig för Frånberg. Det var en rysligt farlig människa, som
kunde ta både heder och ära av folk, bara han kom åt. Tänk
bara hur illa han hade talat om henne i hela Stockholm, och
om hennes oskyldiga tillställningar, som aldrig gjorde någon
människa något för när utan bara beredde folk tillfälle att
träffas och ta ett parti kort då och då. Egentligen var det
Frånberg som kommit upp med hela planen om spelaftnarna,
när hennes man–-
Här hejdade hon sig lyckligtvis och tog en ny cigarrett för
att bryta fortsättningen. Erik hade knappt hört på henne. Han
var alldeles för upptagen av att grubbla över avräkningsnotan
från banditbolaget.
Han var fullständigt säker på att han inte avslutat något
direkt köp per telefon. Han gjorde till och med ett försök att
rekonstruera samtalet med Frånberg och spikade fast vissa
ord, som han var övertygad om att han fällt.
Han kanske skulle köpa — kanske — inte nu men längre
fram.
Men så erinrade han sig med fasa att Frånberg avslutat
telefonsamtalet med orden: ”Då anser vi det alltså avgjort”,
varefter Erik svarat ”ja”, i tron att det avgjorde hänförde sig
till detta ”kanske”.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
