Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Det är bra. Tack.” Vittnena försvann.
”Där hör du själv”, sade Frånberg med sin allra mildaste
röst, som om det bara var av den allra hårdaste
nödvändighet han tvingades att tillgripa ett så avskyvärt sätt att få
fram den hårda, heliga sanningen.
”Jag vet väl själv vad jag har gjort”, svarade Erik, som
började bli het om öronen.
”Det ser inte så ut”, svarade Frånberg och lutade sig
segerviss tillbaka i skrivstolens lätta gungning.
”Menar du verkligen att jag är bunden av det där...”
Han tänkte först säga ”skojet” men sade i stället ”köpet”.
”Ja, visst menar jag det. Var och en får svara för vad han
gör, allra helst i sådana här tider. Köpet är fullständigt
lagligt. Du kan väl inte begära att jag ska sätta mig själv i
klämman. Jag hade sälj order inne och du köpte. Det är ingenting
att säga om det. Det blir bara att betala i dag.”
Erik tyckte nu att det fanns en hel del att säga om den
besynnerliga manipulationen, men han ville ännu inte ge allt
förlorat genom att tillgripa grovheter, trots att det kokade i
honom. Han förstod mycket väl att det hela var den
fräckaste bluff som skådats, och att Frånberg själv bara
begagnat tillfället att bli av med egna papper.
”Du är galen, Gustav”, sade han i det han försökte anlägga
en konstlat skämtsam syn på tilldragelsen. ”Tror du jag kan
skaka fram så mycket pengar?”
Gustav Napoleon Frånberg fann ingen anledning att syssla
med sådana bagateller.
”Det blir din sak”, avgjorde han. Han reste sig. Han ville
att det skulle se ut som om saken var avhandlad, men i det
fallet missräknade han sig grundligt.
Erik reste sig visserligen också, men det var med knutna
händer och blossande rött i ansiktet. Han gick Frånberg inpå
livet.
”Du inbillar dig väl inte, att du ska få mig fast för att
betala?” utbrast han. ”Tror du verkligen du kan skrämma mig
att göra annat än vad jag efter lag och rätt är tvungen till,
va?”
Frånberg såg lugnt på honom. Det var bara hans
mungipor som drogs ner som på en bulldogg, innan han hugger
till.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
