Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Valerius marscherade med mitt i penningtäten. Sedan
Frånberg försvann hade lyckan envist hakat sig fast vid Valerius,
och hans förmögenhet växte som kvadraten på avståndet
från den frånbergska kraschen. Fortfarande ägnade han ingen
tanke åt politiken. Den var för honom något ovidkommande,
något som ingen fantasihjärna kunde ägna några tankar åt.
Det var alltför mycket realiteter i käbblet om halmlass,
röst-rättsstreck och lagstiftning. Allt det där var för honom något
ledsamt som några lustigkurrar, farbröderna, tagit på
entreprenad, och som man inte skulle lägga sig i annat än vid valen
vart tredje år, då man plötsligt skulle fyllas av medborgerlig
pliktkänsla och göra sin skyldighet, sedan man stått i kö
utanför en vräkigt byggd folkskola några timmar. Han gick i
skock vid högtidliga tillfällen, han som andra, utan att tänka,
utan att reflektera, ibland med högern, ibland med vänstern.
Han inbillade sig inte ha tid att ägna en tanke åt samhället
och dess invecklade frågor.
Och hans tid var verkligen strängt upptagen. Det fordrades
en hel del arbete att följa med fondbörsnoteringarna och köpa
och sälja. Alla papperhandlarna hade liksom han
förskräckligt brått. Det var att ligga i med frukostar på Rosenbad,
middagar på Operakällaren och supéer på Royal. Skulle man
sen kunna hinna med teatrar, maskiner, bridgepartier,
or-densfester och alla privata middagar och supéer hade man
nog av arbete.
Valerius kände sig ibland verkligt överansträngd. Stundom
måste han till och med fara bort på en månad upp till Åre
för att vila sig med att åka bobsleigh och dansa.
Älskarinnorna krävde också sin tid. Det var rätt ömtåligt
att balansera över kärlekens avgrunder och lotsa sig fram
mellan dansösernas Scylla och Karybdis, när man hade så
mycket sedlar i plånboken.
Anna hade han inte sett ett spår av sedan de skilts. Och
någon längtan att återse henne kände han i vanliga fall inte.
Bara när han kröp ner under sidentäcket i sitt eleganta
ungkarlshem i Lärkstaden fick han ibland hallucinationer om hur
härligt det skulle vara att ha henne bredvid sig. Gifta sig på
nytt vågade han inte, därtill var han för svårt bränd, och fru
Hisselhorn hade trots djärva försök inte lyckats infånga
honom med alla sina skiftande silkesstrumpor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
