Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Ja, visst är det jag”, svarade Maria Stuart med en lätt ton
av sarkasm.
Rösten var inte Annas, men det fanns ändå något i den,
som han inte kunde ta fel på.
Hon förställde sig naturligtvis.
”Tror du inte jag känner igen dig?” Han tog henne under
armen utan vidare. Hon ville dra sig undan.
”Min herre”, sade hon varnande.
Han tittade ner innanför klänningens urringning.
”Anna”, viskade han lidelsefullt och kysste hennes örsnibb.
Hon svarade inte, men det var som om en rysning skulle
gått igenom henne.
”Jag känner er inte!” sade hon kallt. ”Var god och lämna
mig genast!”
Den flintskallige, som tydligen ångrat sig, uppenbarade sig
plötsligt tätt bredvid. Han knuffade omilt undan Erik.
”Besetzt!” skrek han rått i ansiktet på honom, tog Anna
under armen och drog henne med sig.
”Drummel!” ropade Erik efter honom. Han var så arg så
han kunde krevera.
Visst var det Anna! Absolut säkert. Den barmen kände han
igen. Den blicken i ögonen. Och nackens böjning —
örsnibben — javisst, där bar hon ju ännu i örat månstenen som
hon fått av honom.
Jag måste ha tag i henne, måste, ropade rösten inom honom.
Han var på ett rysligt humör, när han kom tillbaka till
champagnebordet. Colombine svävade just bort igen vid en
herres arm, och hon kastade frågan över axeln till honom:
”Var har du varit så länge, stygging?”
Han log utvärtes men tänkte inom sig: vad har jag att göra
med den där fjollan. Hon är ju både kobent och mager.
Han tänkte återigen på Anna och kunde inte underlåta att
anställa jämförelser. Han brydde sig inte om att dansa mer än
en pliktskyldig hambo med Lotten, som inte längre begrep sig
på honom och dessutom tycktes ha lika roligt utan honom.
Hon drack flitigt med champagne och började ge ifrån sig
små hysteriska skratt av förtjusning och uppsluppenhet. Några
populära aktörer hade kommit och härjade väldeliga vid
bordet intill. De blev genast omringade av damer, som tävlade i
att göra sig angenäma. Iberiske generalkonsuln, några direk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
