Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lyste rubinröd borta i gattet, men bakom den låg hela havet
blankt och soligt och speglade det molnfria valvet, som hävde
sig som en oerhörd jätteklocka av glas från horisontens
opal-skimmer upp till en klingande, hög, gul ton av idel himmelsk
lycksalighet. Och över den smala, gungande landgången klev
de fyra änglarna Velarius, Björk, Efraim Karlsson och den
iberiske generalkonsuln ombord i vita kläder och gummiskor.
De båda gastarna bidade aktningsfullt på fördäck med
racer-namnet ”Svalan” broderat på blåskjortorna, medan
maskinisten föröver tittade ut genom ett fönster och log som en riktig
solvarg vid tanken på att få tillfälle att åka undan.
Långlotsen hade man slopat. Björk fick svara för framfarten.
Stranden var full mel folk. Det var inte varje dag några for
till Malmö med motorbåt.
Valerius kände sin härskarställning och kommenderade.
Gastarna grinade i mjugg när han talade om ”lina” i stället
för ”sladd”, eller ”fira lite på det där tåget till vänster där
framme” i stället för ”släck babordsändan föröver”.
Efter några små missöden, som mest berodde på Valerius’
oförmåga att uttrycka sig snabbt och sjömansmässigt, kom
det så långt att han kunde ropa i talröret: ”Back!”
Svalan gled bort med akterflaggan först, så slogs maskin
om, propellern kastade upp innehållet ur några tiotal flaskor
champagne bakom sig, båten girade till och gled förbi rätt
nära stranden. Generalkonsulinnan viftade och grät — man
hade druckit mycket vin till middagen — och ropade med
tårbeslöjad röst: ”Vi ses i Malmö, älskade Axel.”
Den iberiske generalkonsuln svängde käckt sin mössa med
de tre heliga S-en, och Valerius gjorde en förnäm gest med
höger hand åt massan och de kvarlämnade finansgenierna,
som svarade med ett: ”Leve Svalan!” och fyra hurra, vilket
den vackra naturen tog i sin hulda famn med pliktskyldig ro
liksom alla andra dumheter den brukar få höra.
Men generalkonsulinnan stod länge och viftade. Ända tills
Svalan försvann bakom udden med hennes älskade Axel.
Resan gick utan äventyr. Det enda man hade att kämpa
emot var hettan. Den förföljde Svalan både dag och natt. Det
var precis som om hela naturen höll på att kvävas.
Lövskogarna vid kusten stod förbrända och verkade redan höst fastän
man inte hunnit längre än in i sista veckan av juli, och de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
