Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
möjligt att malmfälten låg ovanför Polcirkeln? Det var ju
förfärligt. Och där uppe levde människor året runt och
knackade malm. Därifrån, från den där lilla pricken så stor som
ett knappnålshuvud på kartan, kom alltså all malmen som
gick ut över världen, därifrån rann alla miljonerna över
landet, där var postamentet till alla grängarna. Där levde alla
de som arbetade för dem som aldrig arbetade utan bara
spelade.
Han stod och stirrade på den lilla svarta punkten, och den
liksom växte och växte, höjde sig ur den vita kartytan, blev
större och större, bredde ut sig och blev till ett berg med hus,
människor, spelverk och tunnlar. Alltjämt växte den; nu tog
den rummet i besittning, väggarna vek undan ljudlöst,
malm-bergen växte fortfarande; där rullade järnvägståg ut från dem,
det bullrade och skakade, det sjöd i hyttor och smältugnar,
smeder smidde, järnbalkar dånade och släggor slog. Nu nådde
Malmbergen himlen, det låg rysligt med snö omkring dem och
det var förfärligt kallt — långt ovan Polcirkeln, där dök ett
ansikte fram ur berget, ett stort humoristiskt huvud med hög
panna — alldeles flintskallig — långt bak i nacken, ansiktet
fick kropp under sig, kroppen fick en krycka till hjälp och
Dygdiga Hansson hasade sig fram genom sjukrummet, slog
sig ner på stolen bredvid sängen och började berätta —
berätta — om Berget, Malmberget: — och det var gräsligt kallt.
Jag var med en gång när borrstålet frös fast och —
Valerius ryckte till och strök sig över ansiktet. Hela synen
var på en gång försvunnen. Kvar fanns bara den vita
järn-vägskartan med de svarta linjerna och prickarna, medan
högra handens pekfinger låg fastnitat på den lilla fläcken med
namnet Kiruna.
Jag drömde, tänkte han. Underligt, att man så där
plötsligt kan ryckas bort från det som omger en. Där ute sken ju
auagustisolen och kvittrade gråsparvarna. Vad var det då som
hänt?
Det var sant. Det var krig. Världskrig. Och om några dagar,
kanske timmar, kunde Sverige vara med.
Sverige — Sverige — ljöd det inom honom i en besynnerlig,
halvt främmande ton. Den sjöng oavbrutet, inte klingande
klar, inte i stormande jubel, utan djup och varm som om
tonen kom från hans eget hjärta — Sverige med gröna, stora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
