Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ADERTONDE KAPITLET.
”Vinden blåser alltid till nytta för någon.”
fpäfehuru Jetro Juggens icke hotades af någon fara från
shavanerna, medan han gick ut ur hyddan och
till-ryggalade afståndet mellan denna och floden, hade han dock
ännu faror af många slag att utstå. Han snafvade
oupphörligt emot det linneharnesk, som skyddade hans fotknölar.
Han var otålig att gå fortare men kunde icke göra det i sitt
dåvarande läge. Han var mycket stark, men en Herkules
kunde icke hafva öfvervunnit hindret utan att undanrödja
det. Sedan han sett sig omkring åt höger och vänster och
alla sidor utan att upptäcka något hotande, beslöt han att
på det enda sätt, som var möjligt, göra sina ben fria. Han
stannade därför tvärt och böjde sig ned för att lösa
bindlarna.
Men ack, del var omöjligt! Hans kropp var så tätt
lindad, att han endast kunde böja sig helt obetydligt framåt.
Hans händer, hvilka delvis voro betäckta, räckte icke ens
till knäna.
»Barmhärtige himmel!»- utropade han och rätade upp
sig som en fällknif. »Mig hafva begått själfmord. Mig aldrig
mera vara i stånd att få fötter fria. Mig vara tvungen å
lefva på detta vis resten af mitt lif, å de’ inte blifva länge.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
