- Project Runeberg -  Spöket på floden. Berättelse från nybyggarlifvet i Kentucky /
114

(1898) [MARC] Author: Edward Sylvester Ellis Translator: Paul Hallström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Men då den första förskräckelsen var öfver, blef det
småningom klart för honom, att, eftersom han lindat sig själf,
han också borde äga förmågan att linda af sig. Han
be-höfde bara börja vid den öfre i stället för den nedre delen
af sin kropp.

»Märkvärdigt mig inte tänka på de’ förut», sade han
med ett skrockande skratt åt sin egen förskräckelse.

Det var endast några minuters arbete för honom att
linda af sin kropp och sina lemmar så mycket, att han
kunde sparka fritt med fotterna. Snart hade han alldeles
befriat sig från lakanen, hvilka han kastade öfver sin vänstra
arm, medan han bar den tunga bössan på den högra.

»Hvarför behöfva kväfva mig själf ihjäl?» mumlade han.
»Här inga injaner vara i närheten, å de’ icke — nådige
himmel!»

Från skogsbrynet på blott femtio fots afstånd syntes ett
mörkt föremål, som styrde kosan rakt på honom.

»De’ vara Pantern! Mig känna honom på ansiktet; han
vilja kvitta med mig, emedan mig inte låta honom sticka fot
i min mun.»

Glömmande det kraftiga vapen han hade i handen,
rusade Jetro nedåt pråmen, den närmaste tillflyktsort, som
fanns till hands; men som han äfven hade glömt de stora
lakanen, som han hade på armen, snärjde han in benen i
dessa och störtade hufvudstupa till marken. Nu först blef
hans ångest riktigt fullständig; han vältrade sig om på
ryggen och gjorde förtviflade ansträngningar att samla ihop
linneskynkena öfver ansikte och kropp för att skydda sig
emot kulor, knif och tomahawk, alldeles som ett barn på
natten betäcker sitt hufvud för att undfly inbillade faror.
Det fanns tillräckligt med tyg för att lämna godt skydd åt
hans hufvud och lemmar, men hans fötter voro alldeles
obe-täckta. Han hade då ingen annan utväg än att sparka med
dessa, och det gjorde han med sådan kraft, att hvilken män-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:49:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eesspoket/0125.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free