Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
niska som helst, som kommit inom räckhåll för dessa
hvirf-lande trampar, skulle hafva blifvit slungad långt bort.
Då detta fortgått, tills Jetro var alldeles uttröttad, antog
han, att detta tillvägagående hade skrämt bort hans fiende.
Han lät fotterna hvila på marken och drog undan skyddet
för ansiktet på ena sidan så mycket, att han kunde titta
fram. « Då han icke märkte något, vågade han resa upp
hufvudet och se sig omkring.
Det mörka föremål, som försatt honom i en så [-dödlig-] {+död-
lig+} ångest, höll just på att försvinna ur sikte åt det håll,
hvarifrån det kommit. Det var i detta ögonblick tillräckligt
månljust, för att han skulle igenkänna clet.
»Nådige himmel! De’ vara en björn! Mig glömma mig
hafva laddad bössa och kunna lätt fälla honom. Om någon
af mitt folk komma fram, medan mig ligga på marken å
sparka, de tro mig hafva ett ben i min hals å inte veta,
huru göra me’ de’.»
Det är mycket sannolikt, att björnen, då han först
visade sig, hade tänkt företaga en undersökning på platsen;
men då han fick se en figur, som låg insvept i lakan och
sparkade med fotterna i luften såsom med ett par
trumpinnar, hade »nalle» troligen blifvit förskräckt och lämnat det
sällsamma djuret i fred.
Jetro var först benägen att anställa jakt på djuret för
att hämnas, men vid närmare eftertanke insåg han det
okloka i att göra sig skyldig till en afvikelse från det, som
han ansåg för sin plikt.
»Ingen veta, i hvilka bekymmer massa Kenton råka,
då inte hafva mig att hjälpa sig. De’ andra folket inte veta,
huru skjuta injaner hälften så bra som mig.»
Det var tydligt, att ynglingen kände sig helt stolt öfver
sina bedrifter, och hvem kan klandra honom för det? Han
hade verkligen rättighet att vara stolt. Han hade beslutit
att göra ett besök på pråmen, fastän tiden var så knapp.
Ellis, Spöket på floden. 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
