- Project Runeberg -  Spöket på floden. Berättelse från nybyggarlifvet i Kentucky /
134

(1898) [MARC] Author: Edward Sylvester Ellis Translator: Paul Hallström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ville icke tro på detta utan var öfvertygad, att han snart
skulle få en förklaring på verkliga förhållandet.

Mycket viktigare och mera oroande var den frågan,
hvilket öde som väntade de två familjer, som så att säga måst
vända om på själfva tröskeln till lyckan. Kentons och Boones
handlingssätt bevisade, huru ängsliga de voro att få dem på
samma sida af Ohio som blockhusfästet, och det bevisade
äfven lika säkert, att en fruktansvärd fara hotade dem på
deras väg. Denna fara kunde endast komma från Pantern
och hans krigarskara. Vi finna således, att missionären
genom ett klokt sammanställande af händelsernas
sammanhang kom till en i det närmaste riktig uppfattning af
ställningen.

Han visste ingenting om Skallerormsklyftan, ty Västerns
kringvandrande gränspredikanter genomströfvade alltför
vidsträckta områden för att blifva förtrogna med hvarje särskild
trakt; men flyktingarnas dröjsmål och deras verklige anförares
återvändande kunde endast betyda en sak: de hade
upptäckt, att Pantern och hans shavaner befunno sig i deras väg.

Då missionären kommit till denna slutsats, var det icke
underligt, att han ansåg det för en försynens skickelse, att
han så oförmodadt kommit öfver den ovärderliga kanoten,
för att icke tala om själfva pråmen. Det fanns nu
tillräckliga medel att föra de nödställda öfver till andra
stranden.

Men missionären Finley var alltför förtrogen med
Västerns folk och alltför väl bevandrad i skogslifvet för att
inbilla sig, att det endast var fråga om att segla in i en
säker hamn. Om Pantern hade afskurit flyktingarnas
återtåg till blockhusfästet, var han icke den man, som skulle låta
dem undkomma med tillhjälp af en kanot.

Det första steg, som efter missionärens åsikt måste tagas,
var att på något sätt söka sätta sig i förbindelse med Simon
Kenton.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:49:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eesspoket/0145.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free