Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Har du någon aning om hvar han är?» frågade han
Jetro.
»Ja — mig vara riktigt säker, å de’ göra mig ledsen.»
»Hvar är han då?»
»Han falla ur den kanot å drunkna; mig vara ledsen,
för mig aldrig böra hafva lämnat massa Kenton ensam. Han
taga mig med för att hjälpa honom, å mig förstå, mig kunna
klandras för hans drunkning.»
»Var icke orolig för den saken. Kenton är för god
simmare för att förlora lifvet på det viset.»
»Men han kunna få kramp.»
»Det kunde han nog, men han fick det icke. Han
väntade förmodligen på din återkomst, så länge han kunde,
och fortsatte därpå sin färd uppför floden för att
sammanträffa med sina vänner. På ett eller annat sätt förlorade
han kanoten till shavanen, hvilken i sin ordning lämnade
den åt mig.»
»Mig tro, han gå tillbaka å söka den kanot.»
»Samma tanke har äfven fallit mig in, och jag hoppas,
att han gjort det, ty då kunna vi vara säkra att få se
honom. Men det kan också vara möjligt, att han gjort ett
sådant försök men misslyckats och återvändt; eljest skulle
vi hafva sett honom förut.»
Hela denna tid hade pråmen med sin vidsträckta
segelyta alltjämt glidit uppför Ohio, och man hade hållit sig så nära
Kentucky-stranden man vågade.
En sällsam tanke hade så småningom tagit gestalt i
missionärens själ. Han hade själf varit vittne till den
pa-niska förskräckelse, som gripit den ensamme shavanen
vid åsynen af den sällsamma farkosten, och han frågade sig
själf, om icke Pantern och hans krigare äfven kunde blifva
skrämda, om också blott för ett ögonblick, hvaraf flyktingarna
kunde begagna sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
