Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vi behöfva icke upprepa, att missionären väl förstod
den fara, för hvilken han utsatt sig, men oafsedt den
personliga oförskräckthet, som utmärkte honom i hela hans lif,
drefs han af den högsta bevekelsegrund, som kan leda en
människas handlingar — sin önskan att behaga Gud. Efter
mogen öfverläggning hade han kommit till den öfvertygelsen,
att det var hans skyldighet att besöka fiendens läger; och
för denna öfvertygelse fick hvarje skymt af tvekan vika.
Sedan han landstigit, återstod det att uppsöka Pantern.
Mången, som befunnit sig i den vördnadsvärda mannens
belägenhet, skulle kanske hafva ansett det såsom en naturlig
sak att beträda det fientliga lägret utan att bära något slags
vapen; det kan ju sägas, att själfva hans ärende var af
sådan natur, att det kräfde en fredsflagg snarare än vapen.
Men Finley förstod allt för väl karakteren hos det folk,
med hvilket han hade att göra, för att försöka sig på något
sådant. En sådan finkänslighet skulle vara alldeles
bortkastad. Dessutom förstod han mycket väl, att han kunde
komma att behöfva försvara sig, och i sådant fall kunde
bössan komma bra till pass.
Missionären förstod, att det skulle hafva ökat hans fara,
om han försökt att obemärkt smyga sig inpå lägret, ehuru
detta möjligen kunde hafva lyckats.
»Jag måste nalkas helt öppet», tänkte han, »då jag
kommer i närheten af lägret, och det är så godt att göra
det redan från början.»
Det var ett svårt arbete att bana sig väg genom den
täta och hopsnärjda småskogen, men som han var alldeles
säker på den riktning han skulle följa, gick han på, tills
skenet af ett ljus visade honom, att han icke misstagit sig.
Då missionären nu hade Pantern och hans vilda följe
inom synhåll och till hälften misstänkte, att han själf
bevakades af någon undanskymd vaktpost, gjorde han halt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
