Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och beslutsamhet, som utmärkt alla hans handlingar, alltsedan
han lämnade pråmen.
Klädd i sin halft civiliserade dräkt och med bössan i
sin vänstra hand gick herr Finley framåt utan att visa vare
sig någon försagdhet eller en själfförtröstan, som han
omöjligt kunde erfara. Han förstod alltför väl sin egen
belägenhet och visste äfven, att shavanerna icke kunde bedragas
genom någon förställning å hans sida.
Wa-on-mon hade lutat sin bössa mot trädstammen, på
hvilken de tre krigarne suttit, då han först visade sig, och
han stod nu med armarna korsade öfver bröstet och i en
ställning af naturligt och omedvetet behag, under det han lät
blicken öfverfara det ena efter det andra af de färgade
ansiktena, medan han gjorde en fråga eller lyssnade till livad
de kunde hafva att säga honom.
Det var tydligt, att de som nu omgåfvo honom, hörde
till hans mest förtrogna krigare, ty medan rådplägningen
pågick, vågade ingen nalkas dem. De kunde anses utgöra
höf-dingens statsråd, och medan han höll rådplägning med dem,
fingo alla andra affärer hvila.
Missionären märkte genast uttrycket i den grymme
Wa-on-mons ansikte. Han hade icke så långt förut sett en blic\
däri, som mera tydligt än ord förkunnat, att han varit
välkommen, men det var andra tider nu.
Herr Finley gick fram till höfdingen med sin vanliga,
värdiga gång, och i det han gjorde en halft militärisk
hälsning, sade han på shavanspråket:
»Jag hälsar min hroder Wa-on-mon, i hvilkens wigwam
jag sofvit tryggt, då jag icke hade något annat ställe att
hvila mitt hufvud på.»
Under det han talade, räckte han fram sin hand, men
Pantern, hvars ormlika ögon alltjämt voro fästa på
missionärens ansikte, gjorde ingen min af att lösgöra sina armar.
Han rynkade ögonbrynen, och hans läppar förblefvo stumma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
