- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 2. Vincent Rossby ; Ett besvuret hederslöfte ; En hustru i sin hvardagsroman /
45

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vincent Rossby

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»0, så sant ni uppfattar den hårdnackade
musik-vurmen!»

»Men det var alldeles icke på honom jag tänkte.
Jag tänkte i stället på...»

»Ah, jag förstår — ni tänkte på den stolte, kalle
mannen, som ni anade lefde i andlig landsflykt och slöt
sitt hjerta för både Gud och menniskor... som
misskände allt och alla. Tack, tack! Huru modig, huru
ädel ni är, som låter mig veta detta, huru ömsint! Men
vet, att mörkret nu vikit för ljusets makt...»

»Nu är det jag, som har skäl att tacka för det ni
ej harmades på min anmärkning. Men jag kan säga,
att jag ej vet huru jag vågade det. Jag har alltid varit
för uppriktig, jag är en helt och hållet konstlös natur
och har ett barns innerliga tro på makten af en bön i
rättan tid. Den förekommer all hårdhet i sinnet.»

»Hvad i all verlden kommer åt flickan,» mumlade
generalskan, som då hon hörde talas i salen, smög sig
till förmaksdörren för att lyssna. »Hon har bestämdt
blifvit anstucken af läseriet! Tala med en ung man
om böner! Det är tid att jag går in och hör efter,
hvarför de icke börja lektionen.»

Och så trädde fru generalskan högst
vördnadsbjudande, men mycket mild, ut till de unga och hörde
Emmy säga: »Goda mamma, herr Rossby har nu slutat
den smärtsamma delen af sitt lif. Han är alldeles
försonad med sin farbror.»

»Dertill gratulerar jag; men ni voro förmodligen
rädda för att störa mig, efter pianot icke ännu är
öppnadt.»

»Min nådigaste fru generalska, jag sade nyss till
fröken, att jag i dag hade ett annat ärende. Min
farbror gaf mig i kommission att köpa fyra teaterbiljetter
på Mindre teatern, två för honom — han sitter alltid
på parkett — och två för mig sjelf. Jag tog två på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:49:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcefter/2/0049.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free