Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vincent Rossby
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
första raden och det är dessa två (han framtog
biljetterna), som jag tänkte taga mig den kanhända allt
för stora djerfheten att erbjuda damerna.»
Generalskan var lika lycklig af att sitta pk försia
raden, då hon besökte teatern i allmänhet, som madam
Andersson var öfver att kallas fru, och hon värdigades
derför mycket nådigt emottaga det ödmjuka offret af
musiklärarens hyllning.
»Emmy,» sade hon till denna, som icke vågat svara
hvarken med blick eller ord, »skicka genast Lovisa ned
till vaktmästaren på gården och fråga, om han kan
vara här litet efter half sju.»
Vincent ägde allt för mycken takt och dessutom
icke tid att erbjuda sig som åtföljande kavaljer. »Tycker
någon,» tänkte han, skrattande inom sig — för lycklig
att vredgas — »att det gått an, att fru generalskan
offentligt kommit i sällskap med honom, som ännu var
en af ’orkester herr ar na’. Man kunde ju då trott, att
hon, den förnäma damen, varit bjuden på fribiljetter
af honom... nej, det gick ej an; men att träffas vid
utgåendet det blef förträffligt.»
Och så tyckte å sin sida äfven generalskan, ty hon
sade helt förbindligt: »Jag sparar in vaktmästaren på
hemvägen, herr Rossby; då hå vi ju sällskap, efter som
ni då har tid .. .»
Ouverturen var slutad.
Herrarna hade just nedlagt sina instrumenter och
börjat begifva sig ut, då Vincent, som nästan hvarje
ögonblick flyttat ögonen från noterna upp till en viss
loge på första raden och känt sig lyftad till himmelens
sky hvar gång en blyg blick (under generalskans
mönstring med kikaren åt annat håll) träffade honom, plöts-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
