Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett besvuret hederslöfte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ni svarar?»
»Att ni ej eger rätt att leka med den andre
mannen så, som ni lekt med den förste. Och jag svär
högtidligt vid min heder och riddersmannatro, att, om
ni än bröte med baronen, jag aldrig, hvarken genom
ett muntligt eller skriftligt ord, skall begära till maka
den varelse, som jag, olyckligtvis förgäfves, trodde på,
liksom man tror på en af Guds rena englar. Nu tror
jag på ingenting mer. Här skiljas våra vägar.»
»Jag förstår nu, att så måste ske,» sade hon med
en darrning, som genomgick hela hennes varelse. »Men
ej förr, än ni i er tur hört mig.»
»Hvartill tjenar det?»
»Till att trösta och lugna er den dag, då ni
möjligen dömer er hårdhet i denna stund ur en annan
synpunkt. Långt ifrån att beklaga mig öfver er vilda vrede,
tror jag att den, mera än ett sjelfviskt bifall till mitt
förslag, visar, att min känsla var egnad en man, som
jag under hela min återstående lefnad utan förebråelse
kan minnas och högakta. Men jag vill äfven, att han
skall kunna högakta mig, och derför förklarar jag lika
högtidligt, att min stumhet, då baronen gjorde sin fråga,
endast och allenast härflöt från häpnad, försagdhet och
blyghet att för en så imponerande personlighet förråda,
det jag i mitt bjerta lofvat min tro åt en annan. Kom
ihåg, huru ung jag är, på samma gång modig och
oerfaren (ett ögonblickets barn), huru främmande för
baronen, som, genom att taga min tystnad för bifall,
hindrade mig att svara! Och då jag just repat mod
och ämnade förklara hans misstag, när han sade att
han skulle tala vid min far — ja, jag hade bestämdt
fått fram något ord, om ej i samma ögonblick
härads-höfdingen och Selma kommit in i templet. Då var allt
förbi, och vi reste hem, utan att ett enda yttrande vidare
af friaren blifvit stäldt till mig, utom det tysta:’I morgon’.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
