Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett besvuret hederslöfte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag vet, att jag icke här berört alla delar af ert
bref. Dit komma vi nog! Jag var angelägen att visa
er, det ni återvunnit den forne
Detlof.
Tusen gånger välkommen hem med barnen!»
Då Detlof förseglat sitt bref, kysste han Huldas
namn på utanskriften.
»Sd,» hviskade han, »kan jag våga det. Jag
hoppas till Gud, att mitt svar skall åstadkomma ett
uppfriskande element i alla de sjukliga, som finnas hos
detta arma, evigt älskade, men ej mera som maka
åtrådda väsen. Sju år hafva kufvat, men ej urblekt
min känsla. Huru mycket mildare dömer jag henne ej
nu, mot då! Och denna vilda, vansinniga ed blir för
mig detsamma som ett celibatlöfte. Man kan väl icke
få en hustru, utan att hvarken skriftligen eller
muntligen fria till henne. Och hon är dessutom nu så
förändrad, så eterisk, att hon, som det synes, fritt kan
beröra det flydda. Således ingen fara för löftesbrott,
men outsäglig, himmelsk ersättning för de qvalfylda
sju åren.»
Dagen efter kom det påräknade inhiberandet af
doktorns kommission.
»Hvad tycker du,» skref han till patron Berthel,
»Hulda, som, till följd af några ord från modern,
ändt-ligen uppväcktes till medvetande genom den spådom,
hennes herr son hört uttalas i badhuslokalen, skickade
efter mig och försäkrade (det är ju kostligt), att hon
aldrig sett, aldrig anat, hvad hela badsocieteten visste
komplett, nämligen att vår millionär hade fullkomligt
tydliga afsigter på henne. Hon bad mig genast göra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
