Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett besvuret hederslöfte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
snibben med kronan . . . Hvad är detta? Här fins ju
inte någon krona, mamma!»
»Den får du hjelpa dig utan. Jag tänker ej sy dit
någon.»
»Nå, men då är farbror kanske nog snäll och ritar
sin krona, den är vackrare än mammas. Se, här är
en blå blyerts! Skynda, snälla farbror, och gör den
icke för liten!»
Huldas och. Detlofs ögon råkade nu mötas. Hon
blef liljehvit, han blodröd.
»Kära gosse, din mamma vill icke hafva min krona
på sin näsduk — det är sanning.»
»Så obeskedligt! Mamma, vill du icke alls låta
farbror rita den?»
»Min lille parlamentär, du kommer för sent.»
»Huru kan det vara för sent?»
»Derför att din förmyndare icke numera bjuder mig
den,» sade hon med ett leende, ömt, blygt och
skalk-aktigt.
»Men om jag bjuder henne den, så är det nog, är
det icke det, farbror?»
»Jo, om du åtager dig ansvaret. Men kom ihåg,
att det icke är jag. Tänk om din mamma sedan aldrig
vill nyttja den näsduken.»
»Mamma, så stygg kan du inte vara. Säg
farbror det.»
Hulda såg åter upp. De fyra ögonen hade en kort,
men vältalig öfverläggning. Detta tillfälle skulle troligen
aldrig mera återkomma. Hulda mindes den hotande
scenen i skogen. På hvems sida borde godtgörelsen
vara? Och då hon åter en gång sett upp och funnit,
att Detlofs hela själ trädt in i ögonen, sade hon sakta
och darrande: »Jag vill sy grefvens krona på min
näsduk, om han tecknar den med hjertat såväl som med
handen.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
