Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Enkåret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Sådan ser han icke ut.»
»Min Gud...» Matilda fiek en nervattack af annat
slag. »Jag hoppas, att mannen ser ut, som en sörjande
enkling bör göra . . . hvit långhalsduk, krusflor och
plöröser?»
»Han är helt enkelt svartklädd, och naturligtvis har
han krusflor på hatten... Men jag försäkrar dig, bästa
Matilda, att det icke går an låta honom vänta längre.»
»Nå, så släpp in honom då i förmaket! Jag kommer
snart.»
Sedan Minny afgått på sin andra beskickning,
behagade Matilda flytta sig från soffan till spegeln, i hvilken
hon särdeles allvarsamt betraktade sig. »Det är så
harm-ligt, att man kan förgås af blygsel,» förtrodde hon sig
sjelf, »att visa sig med så rosenröda kinder, då man
varit enka blott ett fjerdedels år! Gud är dock mitt
vittne, att jag redligt sörjt och sörjer min salig Julius
och att jag gema, åtminstone efter hvad jag på samvete
tror, velat följa honom i grafven... Jag kom ej att
fråga Minny efter den olycklige enklingens ansigtsfarg
— den är säkert likblek, och utan tvifvel vittnar ett
släpande lidande i hans ögon, att han snart är färdig
att nå den strand, hvarifrån hon vinkar honom.»
Sedan Matilda kastat ännu en blick i spegeln,
denna gång öfver sin sorgdrägt, tillräckligt nunnelik att,
enligt hennes öfvertygelse, visa, det hon för alltid vändt
sig från verlden, öppnade hon dörren och trädde in i
förmaket.
Vår unga enkas första blick på den obekante
släg-ting, som här afvaktade sin presentation, förrådde en
knapt dämpad triumf. Ty skulle hon hafva stält sig
vid sin svågers sida framför den minst uppriktiga spegel,
Carlén. TIL 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
