Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Enkåret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så skulle denna ändå sanningsenligt fått intyga, att hon
säkert syntes hundra procent mera lidande, än han.
»Ah, det är rysligt, det är nedsättande för
mensklig-heten... arma Ingeborg, om hon kunde se, huru denne
man utandas endast öfverflödet af en lifskraft, som
kunde räcka till för tre män! En gestalt, som ser ut
att icke veta, hvad det är, att någonsin böja sig i stoftet,
med en panna utan en enda rynka, med ögon lysande
långt mer af solen än af månen, och med ett par läppar,
så röda, att de bestämdt aldrig bleknat under en
nervryckning . . . def är en singulier enkling! Jag afskyr
denne hädiske man, innan han ännu öppnat sin mun
— och jag, som icke fann mig nog sörjande... 0, min
ädle Julius, du, ser skilnaden!»
De ofvanstående tankarne hade genomflugit Matildas
hufvud, under det hon med högtidlig långsamhet drog
igen dörren och med högtidligt långsamma steg passerade
till midten af det ganska stora rummet, der herr Robert
Kennedy mötte och med en djup bugning helsade sin
okända svägerska, hvilken, förstås, han dock något så
när fullständigt kände genom Ingeborg, som med en
vacker sanningskärlek ej beröfvat den unga frun hennes
bländande egenskaper, men också icke hållit på tadlet.
»Här, min lilla svägerska,» sade Minny, »ser du
vår stackars Ingeborgs förträfflige man — du, gode
Robert, får göra bekantskap med min älskade brors
tillbedda hustru. Jag lemnar er nu på egen hand.»
Minny nickade med en persvaderande min mot ett par
fåtöljer vid divansbordet, hvarefter hon gick sin väg.
Under första ögonblicken, sedan man tagit plats,
verkade rörelsen hos begge de unga personerna, att de
iakttogo tystnad. Den bröts dock snart af herr Kennedy,
en tjugonioårig man, en kraftfull natur till kropp och
själ, med en solid värdighet och en resning på det
väl-bildade hufvudet, som tycktes antyda, att han icke hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
