Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Enkåret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Min Gud, hvad jag alltid varit för ett barn!» sade
hon inom sig. »Juliu3 älskade mig också mera som
ett sådant än som... Ack, min Julius — hvad han
älskade mig!» Matilda ville icke bortrycka bindeln från
sina ögon, denna bindel, som dolde, att hon väl varit
den lilla älskade och smekta sångfågeln, men ej en
tänkande qvinna, till hvilken det för en make var värdt
att tala om så torra och prosaiska ämnen som de,
hvilka angingo de ekonomiska affärerna.
»Jag tror icke,» fortfor hon, »att Robert visat mig
någon missaktning med allt det här, men han har icke
något mjukt sätt...» Hon började nu studera
formuläret till fullmakten och förvånade sig öfver, att hon
begrep nästan hvarje ord och term, som hon trott vara
för henne så obegripligt som hebreiska.
Då Robert återvände, erhöll han icke blott
fullmakten, utan äfven några ord, som förrådde, att han
nu icke stod så illa till boks, som nyss.
Han dröjde en vecka i staden och lofvade att vara
tillbaka om tre månader, vid hvilken tid ett
sammanträde skulle ega rum med vederbörande i den affär, för
hvilken han egentligen kommit.
»Gud vare lof!» sade Matilda, då han rest. »Jag
har nu åtminstone ett fjerdedels år på mig att
nedsjunka i min tysta sorg.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
