Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Enkåret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
velat dröja ännu längre vid den samma, så framt icke
en befallande nödvändighet inom henne tvingat henne
att komma till klarhet i afseende på den form, som
hennes förhållande till Robert hade antagit. Om hon
än förut tviflat, nekat och sökt föra sig sjelf bakom
ljuset, så tjenade det nu icke till något. Ankomsten af
detta afskydda perlband, som blifvit henne tillsändt från
troligen Ingeborgs efterträderska, hade plötsligt upplyst
alla mörka och otillgängliga rum inom hjeriat.
»Ja,» sade hon, sänkande hufvudet mot handen,
liksom hon önskat skyla sig för sig sjelf, »jag älskar,
älskar, älskar honom med en styrka, som jag icke
fattar, men som jag känner skall bli mitt lifs rätta
stora sorg, medan jag rodnande tänker på, att jag icke
länge sedan trott mig kunna dö af en annan sorg —
enkans sorg.»
Under några ögonblick syntes Matilda känna ett
slags ångestfull tröstlöshet, men återtog sedan
dibse-keringen af sina känslor:
»När började denna kärlek... kan jag säga det?
Från det ögonblick han uppträdde i mitt lif, kände jag,
att jag lefde. Hans stränghet, hans allvarsamma
påpekande, att jag i min egen person skulle akta qvinnan,
hustrun, enkan och menniskan och härigenom bäst
hedra min mans minne, allt detta, som skulle hafva
plågat mig, om det uttalats af någon annan, och som,
uttaladt af honom, retade mig, väckte dock den första
eftertanken. Och hvem utom honom har jag att tacka
för det, att jag nu, äfven om han gifter sig i det
främmande landet, om han till och med fullkomligt glömmer
mig, dock skall försöka att uppfylla de pligter, Gud
gifvit mig på jorden. Ja, jag vill och skall blifva värdig
att utföra något af de kall, som återstå qvinnan, utom
att blifva maka och mor, ty att gifta mig — aldrig,
sedan sinnet kommit under förnuftets välde. Hade
Carlén. III. 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
